Utrensning pågår inom Miljöpartiet och nu drar Jabar Amin...den siste ur de "fyras gäng"
Jabar Amin till TT
"Riksdagsledamoten Jabar Amin (MP) har bestämt sig för att inte kandidera till riksdagen för Miljöpartiet.
"Det är allmänt känt att jag har tillhört en av de kritiska rösterna i Miljöpartiets riksdagsgrupp; kritisk mot flera av de förödande kompromisser som vår partiledning har gjort i regeringsställning", skriver han i ett pressmeddelande och kopplar ihop kompromissandet med det kraftiga opinionsraset för MP och medlemsflykt.
Trots att en medlemsomröstning i hans hemlän Västerbotten nyligen placerade honom som distriktets toppnamn, vill han inte ställa upp för omval.
"Under den senaste tiden har jag dock börjat inse att förutsättningarna för ett nödvändigt och konstruktivt förändringsarbete att bedriva gröna systemförändrande frågor under rådande omständigheter är minimala", skriver han och nämner till exempel kravet på arbetstidsförkortning, human flyktingpolitik och motstånd mot närmande till Nato"
Jag själv har ju insett att det inte går att kandidera på Miljöpartiets listor oavsett placering på listan om du skulle ha halva partiet mot dig eller för den del en stark fraktion mot dig. Därför tycker jag det är bra att Jabar Amin och de andra tre Carl Schlyter, Annika Lillemets och Valter Mutt avstår kandidatur inför nästa val.
Radikala alibin
Oftast väljer partierna att ta med personer på listor med profil men ge dem en undanskymd roll efter valet. Listorna gäller fram till valet och står inte profilerna på valbar plats eller nästintill så går rösterna de drar till partiet men tillgodoräknas dem som kommer in i församlingarna.
Ofta vill partierna profilera sig i någon fråga eller inom något område och står inte profilen på valbar plats är det bara för att ge röster till dem som sedan kommer in. Därför bör de som ställer upp i valet på en lista förankra sig hur partiet har tänkt använda dem EFTER valet också.
Fraktionsstrider
Strider kan uppstå i partier som inte har en genomtänkt organisation eller där listans under skikt inte är beredda på de uppgörelser som kan uppstå efter ett val. Om partiet går in i ansvarsställning ör en viss majoritet eller viss styre. Naturligtvis finns det alltid personer eller minoriteter i partierna som inte lär vara nöjda med allt.
Ofta går då partipiskan in eller i värsta fall blir det utfrysning av minoriteten. Till slut om det inte finns någon framkomlig väg att enas kommer minoriteten att lämna partiet för vem vill gå på möten där bara en sida eller fraktion bestämmer?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar