Jag försöker följa dokussåpan om det som Birger Schlaug är mest arg på just nu en surdeg som handlar om ett kärleksdrama, en obevisad spionanklagelse och en omsvängning från Miljöpartiet att planka sossepolitiken rakt av i utrikes- och försvarsfrågor.
Osökt kommer vi in på hur media granskar när viss del ur journalistkåren känslomässigt ägnar sig åt att bilda hemliga fb-grupper där nättroll och manshat kan froda fritt.
Det handlar om kulturer som uppstått att ingen är bättre än någon annan vare sig de är politiker, journalister eller tillhör någon annan kår. Det uppstår relationer, det görs uppgörelser och det uppstår sanningar som kullkastar alla begrepp hur vi ska hantera det som en gång varit säkert.
Det var någon sa till mig för längesedan. Har du en speciell status eller titel så slipper du granskning. Idag är det ett parti som granskas speciellt hårt det är Sverigedemokraterna. De andra behöver ju inte granskas de är ju MOT Sverigedemokraterna alltså får de bete sig hur fan som helst och det är okey.
De andra partierna är bättre än så. De kopierar stora delar av SD:s politik för de jävlarna hänger ju kvar på höga nivåer och de blir dessutom professionellare och kommer att ha mer erfarenhet, skärptare ledamöter inför nästa val. Fram med nasse- och rassestämpeln kommer inte att räcka. De har lärt sig.
De som inte tycks ha lärt sig är Miljöpartiet som inte klarar interna relationsdraman som blir "personärende" internt men "spionanklagelse" i media iaf i sociala medier. Det är en jädra skillnad.
Ur Birger Schlaugs blogg
"Det enda som krävs är att MP:s partiledning inser att man leder ett grönt politiskt parti, inte ett företag, och antingen lägger fram bevis på att tjänstemannen varit "en nationell säkerhetsrisk" eller också meddelar att den anklagelsen från partiets utrikespolitiska talesperson var lika oredig/falsk som när hon anklagade miljöpartister i "höga positioner" att gå Rysslands ärenden."
Ingen kan ju undgått att det finns en politisk touch att bli av med folk som inte passar in i det nya MP. Att MP själva blivit väldigt slätstruket med försvarsuppgörelsen och i utrikespolitiken. Att nå blocköverskridande överenskommelser och själva sitta i regering som är med och styr har blivit allt viktigare.
Militära hot är numera med i Miljöpartiets huvudmeny och det som en en gång framställdes som hot vår självförsörjningsförmåga vad gäller livsmedel och energi, att bygga upp lokala hållbara samhällen har blivit förlegat. Nu kommer även hoten inifrån partiets kärna som är potentiella säkerhetsrisker kan få för sig att utnyttjas av främmande makt och gud vet allt.
Nu gäller det att att hålla sig väl med dit vinden blåser och inte drabbas av fadäser likt SD. Ja de var ju redan stämplade som nazister och rasister och att vara Putinvänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar