< div id=”header ”>< / div>

tisdag 11 augusti 2015

Miljöpartiet är ett mellanmjölksparti med bäst före datum !


Efter att ha läst Birger Schlaugs blogginlägg om det här med turerna kring Ojnareskogen och turer som juridisk fråga eller politisk fråga så är det inget nytt.

Vi har massor av byggärenden och sociala ärenden där rikspolitiker anser lagstiftningen som politiskt avklarad men när det överklagas tenderar att hamna på politikernas bord. Då det finns uppfattningar om lagen är så jädra bra som tillåter denna tolkningen i rättsliga instanser när DOM avkunnas.

Till slut blir politikerna bara en expeditionsministär för icke-beslut. Jurister och tjänstemän delegeras att ta hand om avvägningar och svåra nötter. Politiker anses vara lekmän.

Jag gick med en gång och var med i bildandet av Miljöpartiet för att partierna var alltför lika och att inte minst miljö- och överlevnadsfrågor inte togs på allvar. Det var kortsiktiga hänsynstaganden och politikers mandat sträcker sig över en mandatperiod sedan är det bra med det.

Nu har Miljöpartiet kommit in i regeringen och i maktstyren men utan egentligen några mer förberedelser än att de rensat bort allt som kan vara kontroversiellt att sitta i regering och i majoriteter.

Kärnan utifrån det partiet grundades på håller på att försvinna. Själva livskraften för ett parti att inte bli indefinerat utan också ha ett ben hos vanligt folk och bland de föreningar som agerar utanför de parlamentariska församlingarna.

Motsatsen rådde i Miljöpartiets början. Stor styrka att det fanns människor som var aktiva i freds- och miljögrupper, mot kärnkraft med mera. Nu är en stor andel upptagna med allehanda politisk uppdrag och har inte tid att vara med så mycket mer. Sedan de som är anställda eller har ett beroendeförhållande med arvoderingar och löner att de klamrar sig fast i vissa uppfattningar.

Miljöpartiet håller på att utdefinera sig självt i förhållande till de rörelser som varit grogrunden. Inte minst vid regeringsbildningen fanns inget uttalat regeringsprogram för väljarna att ta hänsyn till ännu mindre vilka fler än möjligen språkrören Åsa Romson och Gustav Fridolin som var tilltänkta ministrar.

Ännu värre kan det vara på lokala nivåer. Man kör med "riks" eller ett väldigt smalt och tolkningsbart valprogram så det är lätt att smälta in i alla möjliga majoriteter. Men man har tappat kärnan vad gick partiet val på egentligen ?

När tidningen Syre skriver om att "ta oppositionsrollen från SD" utgår man från den ideologiska skiljelinjen..

Den som vill avväpna SD kan inte bara köra på deras planhalva och anamma arbetslinjen när man egentligen tycker samma sak UTOM i migration, invandring och inställning till tiggande romer.

Det måste också utmana hela partietablissemanget. Arbetslinjen är en helig fråga för åldrade och etablerade partier. SD har egentligen exakt samma åldrade inställning när man känner dem på pulsen.

Men att utmana arbetslinjens partier kräver det ett helt annat MP än vad det är idag. Det kräver en väldig stark bas i form av både lokalt och utomparlamentarisk agerande inte finansmarknadsministerposten som försiktigt manar till att amortera på bolån för "bubblan" börjar närma sig. Men för att nå politiska beslut så krävs "breda lösningar".

Miljöpartiet har blivit ett mellanmjölksparti som har grönt på paketet nånstans ,som kan drickas av alla frågan är om alla gillar det paketerade innehållet?

1 kommentar:

Thove sa...

Jag har gjort en omröstning för att se om majoriteten vill att Ojnareskogen ska bli ett Natura-2000 område eller ej. Gå gärna in och rösta om du vill! http://www.plusett.nu/omrostning-4974/tycker-du-att-man-borde-gora-ojnareskogen-till-ett