Jag önskar med anledning av att det förs diskussion hur vi ska klara vår bostadsbrist i kommunen och det mest talas om siffror gällande hur högt bostadsbyggande vi antas klara av under en nära framtid vad som i dagsläget gäller drabbade grupper.
Det är ett nytt politiskt landskap. Vissa grupper var inte intressanta för de politiska partierna eller media att fokusera i valrörelsen.
Det gäller romer som vistas i kommunen som någonstans tar vägen där det finns de som sitter hela dagarna utanför på gatan och ber om nödhjälp. Vad finns för planering dels att de ska kunna bo drägligt under sin vistelse här? Är det värdigt att vi har tiggare utanför våra butiker och på andra ställen där barn och ungdomar går förbi “att så här är det”?
Beträffande flyktingmottagningen finns nyanlända och ensamkommande flyktingbarn. Där kommunen har avtal om visst antal. Det förekommer olika uppgifter om huruvida vi klarar eller inte klarar att uppfylla vårt avtal. Ett politiskt slagträ som inte gagnar kommunen. Avtal ska hållas. Rak fråga klarar kommunen att ta emot det antal som är avtalat med Migrationsverket i dagsläget?
En tredje grupp som vuxit är antalet som har sociala kontrakt. Många ser det som enda chansen att överhuvudtaget taget ha någonstans att bo. Vad avser kommunen att öka eller minska denna del? Självklart vore det önskvärt att ingen är i behov av det men många har svårigheter och detta blir då en nödvändighet.
Den vanliga bostadsbristen och lagstagade sociala grupper är åtaganden där kommunen har skyldigheter. Dock har socialtjänsten en policy att de inte är någon bostadsförmedling hur går detta ihop med att handläggningen av just sociala kontrakt då är förlagd där?
Varberg 16 september 2014
Pierre Ringborg (MP)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar