Bostadsbristen kan inte lösas om inte folk har jobb och kan betala för sig!

Hur är det med bostadsbristen? Mycket finns att läsa i BOVERKETS rapport från 2010. Där finns lite att gräva för den söker mer än de löften politiker i alla läger försöker vinna väljarförtroende med.

De höga bostadspriserna gör att de som vill köpa sin
bostad i ökad utsträckning än tidigare måste finansiera detta med lån, vilket innebär att de som har en fast
inkomst och redan har en bostad att belåna, har ett försteg framför andra som söker bostad. Någon bostadsbrist i snäv ekonomisk mening finns inte, på samma sätt som det inte finns någon brist på andra varor och tjänster på en marknad där priset klarerar utbud och efterfrågan

På marknaden för hyresrätter finns idag en bristsituation i den meningen att fler vill hyra lägenhet till dagens hyresnivå än vad det finns hyreslägenheter att tillgå. Detta
gäller i synnerhet äldre hyresrätter i centrala lägen. Dyrare nyproducerade hyresrätter längre från centrum finns att hyra för den som har fast anställning och tillräcklig inkomst.
Någon generell bostadsbrist finns inte i Sverige idag. Däremot har arbetslösa, de med tillfälliga anställningar och de med låga inkomster svårt att hitta en bostad. Att människor är utan bostad är ett stort problem både för individen och för samhället.

Hur stort behovet av nya lägenheter är beror främst på räntor, hushållens inkomster och priserna på bostäder och i mindre utsträckning på befolkningsutvecklingen och
antalet nybyggda lägenheter.

Vi har av allt att döma ett problem med kostnadsutvecklingen i den svenska byggnadsindustrin. Liksom hus-
priserna har produktionskostnaderna fördubblats under det senaste decenniet. De svenska byggkostnaderna är de näst högsta i EU. Det är många som delar på vinsterna på den nuvarande överhettade bostadsmarknaden. Produktionskostnaderna stiger både därför att byggkostnaderna ökar och på grund av stigande markpriser och exploateringskostnader. Med dagens höga produktionskostnader kommer låginkomsttagare att få det svårt på den framtida bostadsmarknaden.

Det finns de som aldrig tjänar på ett boende. Det är de som bara har bott i hyreslägenhet i hela sitt liv. De bor i lägenhet för att slippa problem med underhåll och som vill nyttja de kollektiva insatser som görs när det gäller investeringar för att värna gemensamma underhållskostnader. Vet själv för jag har bott i hyresbestånd i hela mitt liv. Jag har varit med när det skulle tapetetseras vart tionde år, bytas spisar och kylskåp.

Jag var med när de slog ihop ettorna på Brunnsberg i Varberg med tvåor för att skapa fyror, de byggde bort vindsförråden och skapade större växthuslägenheter där det steker på sommaren. Jag var med när de trängde in hissar i trappan enligt minsta norm då det var krav att bygger du mer än tre våningar måste det finnas hiss.

Jag har bott i tillfälliga barackbostäder under ombyggnadstiden med enklast möjliga och lyhört till tusen. Jag var med när vi kom tillbaka till vår ombyggda lägenhet och konstaterade att hyran hade stigit med 25% och några inte kunde bo kvar för de klarade inte hyran. I första hand var det hyresgästerna som fick betala kalaset och de som inte klarade hyran fick erbjudande att flytta till miljonprogrammen i kommunen där standarden inte var lika hög.

Det kommer inte att bli lätt med nyproduktion inte heller med ombyggnader. Hyresgästföreningen värnar mest om de stabila hyresgästerna de som bott längst och inte sliter och är så flyttningsbenägna.DE får idag slåss för lägre hyror men det innebär att en del hyresgäster inte då kan ställa krav på underhåll, att skjuta på gemensamma underhållskostnader och att den del som avsätts till nyproduktion om ombyggnad för att skapa förnyelse minskar. Vad som händer återstår att se men miljonprogramsbyggnation är ett minne blott tror jag.