< div id=”header ”>< / div>

fredag 17 maj 2013

Vårt urbaniserade transportbehov finns där arbetsmarknadsregionerna har sina centrum - främst Stockholm!

Läser intressant blogg om det här med "PeakCar och Förbifarten". Utveckling sägs ju öka i de urbaniserade centra och då mest i våra arbetsmarknadsregioner och det kräver bl.a. stora krav på infrastruktur och pendling. Sedan kan det ju göras med olika syften och på olika sätt.


Använder man trängselavgifter som var avsedd att kanske minska biltrafiken och flödet till att bygga ut vägar så blir det en avgift som går tilbaka till de som använder sig av bilen. Vill man minska så gäller det att hindra, försvåra, krångla för bilisten kanske genom sämre vägunderhåll, omvägar, gupp ja möjligen införa bussfiler eller spårvagn som får bekvämare väg.

Varje trafikslag ska bära sina egna kostnader heter det. I sammanhanget kan väl sägas att höjer man bensinen till fordon på vägarna kommer som ett brev på posten att kollektivtrafiken gör det också höjer sina priser även om deras fordon inte går på bensin. Det ska ju köpas in nya bussar, tågset, underhållas och vad det nu är för att ta emot dem som väljer bort bilen.

Det är alltid bra med marknadsmekanismer. Att det finns alternativa sätt att ta sig fram och cykel i olika former är något jag själv vill framhäva i närområden. Det bör vara möjligt att kunna haka på kärror vid behov, lätt kunna få tag på hyrcykel vid behov, bra transportvägar för cykel naturligtvis.

Sedan kan det vara mer eller mindre förmånligt att använda egen bil i tjänsten, firmafordon eller annat som behövs i arbetet. Samma gäller dem som bor på landsbygd och glesbygd att planera sina resor så de blir optimalt nyttjade om inte servicen kommer dit.Jag ser att samhällets arbetslinje vid obekväma tider och helger gärna sätter in jourer vid behov. Någon som svarar men ej är anträffbar innan vardag dagtid. Sedan släpps det massiva flödet på vardag då volymer och service är normalt tillgängliga.Alltså då trängseln uppstår.

I vårt allt mer datoriserade samhälle kan vi beställa tjänster dygnet runt, följa transportvägar på nätet och få det billigare än i butiken i stan. Vid reparationer exempelvis mobiler och datorer kan det ta veckovis då det ska skickas iväg långt bort inlämningsstället.Ja nätet fungerar när det gör det men är också i starkt behov att vi har kommunikationer på väg och i andra delar av landet för att det ska funka.

Frågan är hur mycket jag själv bidrar med att beställa en vara i Stockholmsområdet till förbifarten? Anlita en firma som skickar iväg min mobil till reparation i Stockholm någonstans? Jag undanröjer den lokala butikens närhetsprincip när en vara kan handlas billigare via nätet om jag näthandlar från någon som är lokaliserad på större ort, och firman som tilhandahåller min data- och mobilutrustning har sin serviceenhet i området där allt kunnande finns. Jag kanske själv är en bov som konsument? Kanske ska kolla på var en vara är packad om inte annat i min närbutik nästa gång och se hur mycket bov jag är?

Inga kommentarer: