Partierna löper sprintlopp medan verkligheten nått Peak tillväxt!

Så kom då Novus med en mätning som bekräftade alliansens svårigheter för C och KD som i februari-mätningen ligger under 4%-spärren. En allians förutsätter att alla ingående hänger med annars blir det inte mycket till allians. SD når en ny toppnotering och befäster sig som tredje största parti.

Medan mycket fokus varit på Maramö med korvgrillning ,skyltar och målade objekt på balar för en trängd allians har oppositionen kunnat slå hårt på allt som är "fel". Det jag tycker är fel är att riksdagspartierna samtliga håller på som de är med i ett sprintlopp i skidor där någon bryter staven, nån druttar omkull och en tredje skaffar position. Någon ligger i suget och nån är tvungen att dra.

Bortom detta sprintlopp som kan bli en taktikröstning i slutändan där väljarna gärna efterlyser i första hand regeringsalternativ och i vilken utsträckning de ska regera i majoritet eller minoritet. Politiken tycks inte skilja nämnvärt och samtidigt har styrkeförhållanden en viss betydelse för de som kan tänkas ingå i regeringen.

Den som läser Björn Forsbergs utmärkta debattartikel om tillväxtens gränser i industrisamhället inser att en politisk riksdag som är uppbyggd på förnekelsens partier hålla på med sprintlopp att lova väljare och tömma resurser borde stanna upp och tänka efter.

Vart är vi på väg? Varför håller de allihop på att diskutera samma färdriktning ökad tillväxt när vi ser att konsekvenserna uppenbarar sig och inget av partierna har en framtidslösning utan det ska som vanligt utredas.Medan partierna tävlar om position och vem som ska leda flocken och se vem eller vilka väljarna kanske offrar och vem eller vilka som får vara med vid köttgrytorna.