När a-kassan för B-laget
är socialbyrån verkar inte ens de som ingår i fas 3 fatta hur det är ställt. Att partierna inte fattat det på länge står ganska klart. Det är okey att ge vårdnadsbidrag för att stanna hemma med barn, introduceras med ersättning som invandrare och rehabiliteras med hjälp av försäkringskassan men försörjningsstöd från socialbyrån som a-kassa/sjukkassa är INTE okey.
Jag tvingades arbetspröva under sex månader under förnedrande omständigheter som villkor att få försörjningsstöd. Samtidigt gick jag till en psykolog två ggr i veckan förra våren samtidigt för panikångest. Den förnedring jag kände och det utlåtande som kom från arbetshandläggaren utmynnade i att jag inte kunde anses stå till arbetsmarknadens förfogande.
Nu lever jag i ett ingemansland där jag har fått en ny handläggare på soc efter att ha haft samma i sex-sju år. Ingen planering finns och det jag gjort själv är att uppsöka budget- och skuldrådgivare inte på soc initiativ utan mitt eget. Något som tar lite tid och inte är något hafsverk men utan egentliga inkomster tycker man att det borde vara lätt. Nej tvärtom det krävs styrka och tålamod.
Vad vill jag? Ja i första hand att oavsett vi är invandrare, funktionshindrade eller långtidsarbetslösa ska vi behandlas med respekt att vi är människor ett yttrande VPM (vuxenpsykiatrin) skickade till soc jag bad dem. Tyvärr har politikerna inte den respekten då de fållat in oss i olika system när det gäller att vi ska få våra ersättningar för samma jobb. Facken står vid sidan om och tittar på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar