En gång arbetsför montör - idag socialfall!

Hittade en blogg här från opassande som gav mig inspiration till detta blogginlägg. Det är synsättet de flesta som vill arbeta är i arbete och är man inte det ska man rustas, förvaras,introduceras, rehabiliteras eller underhållas på något sätt. Det som betonas är att möjligheterna ska finnas och att allt ansvar läggs på individerna att hänga med..

Jag ser tillbaka på hur mitt eget s.k. arbetsliv ser ut i stora drag. Vad har min försörjning i stort sett kommit ifrån. 1973-1987 var jag huvudsakligen tillvidare anställd på MONARK i Varberg som tillverkade cyklar, mopeder, motorcyklar, gräsklippare. Studerade mellan 1989-1993 på KOMVUX där jag skapade min stora studieskuld på 211.000 som jag har sen den tiden.

Från år 1994-2001 var det i huvudsak FÖRSÄKRINGSKASSAN som var den som såg till att jag fick pengar i någon form (egentligen redan när jag studerade). 2001-2013 är det SOCIALBYRÅN som stått för fiolerna. Kontentan av detta är det synsätt jag sen möter när jag mig näbbar och klor vill komma vidare.

Som var och en förstår är det inte mina kompetenser, vilja eller ambitioner som räknas utan under vem som står under som huvudsakligen försörjer mig. Jag är således ett rejält fiasko sen 1987 och får gå på nåder då det jag jag skrapar ihop ideellt, genom svartjobb, genom bi-inkomster eller enkelt leverne inte räcker till.

Hur ser då framtiden ut? Ja skuldberget är omfattande så det ser mörkt ut och har varit på två möten om SKULDSANERING och ett tredje på gång. Får jag någon hjälp att komma ur min nuvarande försörja då socialbyrån. Nej inte av staten de ger understöd för introducering av invandrare och rehabiliterar långttidssjuka men mig har de satt i en kommunal karantän som inte leder någon vart.

Får jag ingen hjälp från kommunen då? Nej föreningssrådet som själva söker bidrag för sina lönebidragsanställningar har ingen plats för mig. Kommunen söker folk men bara till dem som har arbetslivserfarenhet och aktuell utbildning. Det är således kört för mig som fick magsår 1987 som gjorde att jag sa upp mig en gång som metallare på Monark.