< div id=”header ”>< / div>

fredag 22 februari 2013

Klyftan ökar i samhället och vi ska arbeta längre!

Så var det de med jobb som inte har 100% marginalskatt som jag som aldrig når upp till existensminimum så fort jag får en inkomst vi ser klyftan öka till dem som har RIKTIGA jobb. Ja jag kan jobba två år till när jag blir 65 men ska jag söka socialbidrag under den här tiden eller påtvingas pension då?

Jag är trött på prylsamhället behöver inga mer prylar än det jag har snarare mindre. Är nöjd med mitt biblioteks utbud, vill kanske ha något bättre cykelvägar där jag bor men i stort sett nöjd med kollektivtrafikutbudet också. Bor centralt men vill naturligtvis som alla andra här ha eget kontrakt men det får gå. Jag har i alla fall tak över huvudet.

Vad gäller min planering finns ingen mer än att jag ska "stå till arbetsmarknadens förfogande" samt inte få större inkomster än hitills då upphör mitt försörjningsstöd. Ja grannen som skulle ut och arbetsträna i samma sits som jag fick en lönebidragsanställning som upphörde efter ett år, sen tillbaka till arbetsträning och sen en lönebidragsanställning till går nu sjukskriven.

Frågan är om det inte är lika bra att förtidspensionera henne nu och släppa fram yngre och friskare människor som jag att städa och putsa fönster? Men det är klart hon har fem år kvar till vanlig pension och ska helst lönebidragsjobba två år till. Satsa på henne då men varför har jag så hög marginalskatt?

Inga kommentarer: