Långsamt sjunkande trend vad gäller medlemskap i de statsbärande partierna!

Bild från MP:s kommundagar 

Jag har roat mig att studera de politiska partiernas medlemstal under en tid. Från 1991/1992 då Miljöpartiet lyckades ramla ur riksdagen men hade ändå en roll kvar att spela i kommuner, landsting och då satt  inte MP i EU-parlamentet heller.

S och alliansen har drastiskt minskade medlemsiffror sett till en 20-årsperiod utom KD som istället brottas med sjunkande opinionssiffror sen de blev regeringsparti. V står jämnt och MP har de senaste åren som har mer än fördubblats ju närmare de lärt sig den parlamentariska makten och fört in nya frågor i sitt program. Den gröna rörelsen har också vuxit under samma tid  i Europa och runt om i världen.

Vi har också fenomenet SD som långsamt tagit sig upp som ett parti som söker en roll nånstans. Jag underskattar inte ett nytt parti som fångar missnöje sedan de gamla partierna så länge visat en lång trend att bli allt mindre medlemsberoende de har ju partistöd och annat att försörja sin tillvaro med.

Jag skulle vilja visa varningsflagg för Piratpartiet som kom in i EU-parlamentet som något annat än dagsslända. Precis som när MP bildades en gång 1981 och motarbetades av de gamla partierna gör alla nya partier det för att mota bort de nya.

Partierna faller in i en trall att bli mer och mer maktfullkomliga och i stort sett uppstå när de är dags för val. Den aktivitet som förekommer däremellan är de s.k. AKTIVA som har mer eller mindre jobb med sina UPPDRAG. Om vi undantar MP, SD och kanske Piratpartiet är det en sorglig medlemsavveckling och stagnation vi sett ur svensk politik sett på 20 års tid. Behöver partierna sina medlemmar mer än i valtider?