Likheten med Sverige och Finland är att båda länderna bygger ett högenergisamhälle. Finland bygger kärnkraft och Sverige ska fasa ut kärnkraft genom att skapa ett elöverskott. I båda nordiska länderna har De Gröna och Miljöpartiet förflackats till allmänpartier som inte tar tag i det gröna dilemmat , Det ligger i ett programarbete som inte ligger högst på agendan just nu.
En sak är klar att Socialdemokraterna hur som helst är pålitliga i Sverige att göra kärnkraften till en parantes vilket inte finska SDP är som ev.byter av de finska gröna i en regering. Någon energiöverenskommelse över blockgränsen finns inte i Sverige och den kommer att ske på S villkor här. I Finland har de bestämt sig för att bygga kärnkraft och finska gröna befinner sig nu i det politiska utanförskapet och svenska miljöpartiet riskerar att gå samma väg.
Miljöpartiet är inte trovärdiga att bygga elöverskott samtidigt OM det inte finns en avvecklingsplan för kärnkraften. Den överenskommelsen har partiet inte ens med S och V "bara" att stoppa ev. ny kärnkraft vid de platser där de "gamla" finns. Miljöpartiet är ett parti som saknar EGEN ekonomisk trovärdighet då det inte vill underordna sig ekonomiska överenskommelser eller ens ta konsekvens av ett samhälle som bygger på en annan livstil än det nuvarande. Anpassningen att kräva högre elpriser och fordonskatter sker helt på S villkor idag och det sker ett samarbete även när det gäller de sociala kraven i tex socialförsäkringarna.
Mycket tid läggs just nu hos både S och MP över klyftorna och mindre åt tillväxtproblematiken. Redan Émile
Durkheim som jag vet att Per Gahrton skrivit om kom på detta med hur samhället går sönder om det inte finns sociala kitt som håller ihop det. I ett högenergisamhälle kommer klyftorna att öka och fördelningen att vara förunnat dem som delar ut. Vattenfalls dominans och svåra styrning visar att så länge de hystar in pengar kan bonus och höga löner delas ut och schakrandet ske med el och energi utan att någon gör något åt det. I samhället i övrigt är det låga elpriser och säker el som efterfrågas snarare än grön el.
I valet och kvalet läser jag Jimmy Sands blogg om vandringen som frihetlig vänster in i Miljöpartiet och numera åt socialdemokratin. Jag själv blev återaktiv ungefär i samma tid då Vägval Vänster genom Johan Lönnroth formerade en omorientering där ett trovärdigt rödgrön borde skapas. Många gick med i Miljöpartiet inför valet 2006 och partiet gick som enda rödgrönt parti framåt i valet.
Nu har det gått ett val till och rödgrönt har flagnat men S har hunnit med två partiledarbyten och en rejäl tvätt av partiet internt. Miljöpartiet har fortsatt gå framåt men inte riktigt övertygat i de centrala frågorna som är kärnfrågorna. Till viss del delas det av det större partiet men det saknas egen identitet då ingen EGEN strategi finns för vare sig lågenergisamhället eller utanförskapet då S har nyckeln. Möjligtvis kan MP pressa alliansen en del men det sker redan i formen rödgrönt men utan egna avtryck då ingen rejäl diskussion om detta förts inom partiet. Bara man växer i opionionen och får fler medlemmar läs fångar in medelklassen så är allt bra..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar