Postindustriella partier i förändring!

Såg att anslutningen till fackföreningar hade en viss förskjutning att LO minskar och SACO ökar. TCO står i stort sett still. Utan att gå in på diskussionen om att det är alliansens fel eller att bättre utbildade har vett att ansluta sig vill jag påpeka att det är bra att vara med i facket. Det var dock inte lätt för mig som tidig miljöpartist att tillhöra LO-facket Metall med allt det innebär. Jag hade då haft en dröm att bli bonde och hade tillsammans med en kompanjon smågrisuppfödning. Jag delade dessutom ut tidningar så frågan är om jag var ledig nång gång i tonåren.

Under tiden växte Ringhals fram i min kommun Varberg och jag var inte medveten om detta politiskt förrän folkomröstningen 1980 då jag som facklig förtroendeman skulle dela ut propaganda för linje 2 som var sossarna och folkpartiet gemensamma linje.

Då kommer vi osökt in på det postindustriella samhället och rekommenderar en blogg om hur politiken gestaltar sig av Jimmy Sand: postmaterialismens tidevarv . Vidare filosofiska rummet om tillväxten. Gå sen vidare med ytterligare ett blogginlägg från Jimmy om Miljöpartiet och välfärdens framtid så står man sig ganska bra för en ideologisk diskussion om vart vi är på väg.

Själv har jag sett att det NYA Miljöpartiet blivit mer centrerat i sin maktstruktur och socialdemokraterna mer uppluckrat mycket tack vare nätet, rörligheten i samhället och fler som inte tillhör de direkta arbetarleden där facket är starkt. Om miljöpartiet känns tråkigare känns socialdemokraterna betydligt roligare och intressantare. Jag skulle också vilja se vad som händer med centern som helt håller på att överge det gamla och som jag förutspår måste hitta tillbaka till rötter där de är mer i "mitten" igen och naturligtvis grönare i sin framtoning. Kom ihåg att det var centerpartiet som fångade upp linje 3:s populära ledare Lennart Daleus som partiledare och det kanske hade behövts nu.?