Då kan man fråga sig om MP ska gå ihop med V och bli något slags SF som i Danmark som har bra siffror eller om det ska gå den tyska vägen?
Jag förespråkar den tyska vägen men andra ser en rödgrön tydlig vänster i Norden som en bättre modell. Det låser i så fall blockpolitiken. Många som ser miljöpartiet som ett ytterkantsparti skräms bort. Jag förespråkar dock inte ett mesigt mittenparti som vinglar mellan rött och blått utan har tydliga gröna avtryck för ett ställningstagande. Centern har tappat hela sin gröna profil samtidigt som det dragit sig mer åt höger i svensk politik och numera är ett satellitparti till moderaterna. Ett grönt parti som TYDLIGT står fritt mellan rött och blått är min modell dock mer mot mitten i vissa frågor och vänster än i förhållande till S i andra frågor..
Då det finns ett stort men vilset S-parti på samma planhalva som de gröna men med diametralt olika syn på många frågor från en annan ideologi gentemot Alliansen är det en maktkamp hur mycket rött och hur mycket grönt som får plats i svensk politik. I årets val misslyckades både rött och grönt att komma till makten och med vänstern gavs således utrymme för Sverigedemokraterna att komma in i riksdagen och ta vägmästarollen. Nu är det inget parti vare sig Alliansen, Socialdemokraterna eller Miljöpartiet gör upp med vilket ger utrymme för breda uppgörelser och i någon fråga möjlighet till samlad opposition alternativ att SD aktivt stödjer regeringen alternativt lägger ner sina röster i olika frågor. Om sanningen ska fram har de lyckats bättre än vad många hade hoppats att få svensk politik i gungning.
Tydligheten har minskat mellan blocken då det rödgröna samarbetet inte har hållt måttet trots att de säger sig stå för en överlägsen politik. Det är bara ett problem. Väljarna tycker inte så och därför görs olika analyser i de olika partierna. Nästa år finns det andra siffror men trenden nu är given.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar