Heeej då trevligt att träffas!

För övrigt trevligt att träffas rött-blått-grönt när det gäller Afghanistan och nu är manégen krattad. Fler uppgörelser återstår innan det rödgröna samarbetet är historia. Vänsterpartister vill bryta helt med S och MP och staka ut den rätta marschen vilket med att säkerhet blir "den långa marschen".

På ett sätt har säkert Vänsterpartiet rätt att en långsiktig strategi inte är att kompromissa sig sönder och samman som parti. Det gäller säkert de flesta partier men i synnerhet V. Historiskt har det varit svårt att överhuvudtaget komma överens med S och lägg sedan Mp till detta är gränsen i stort sedd nådd.

Som kandidat i valet uppgav jag att det blir svårt att vara en röstfångare för att Lars Ohly ska bli minister och Mona statsminister. Inte för att jag har något emot rödgrönt snarare att jag såg dem som företrädare till förstelnad politik i deras egna partier. Ett samarbete innebär att alla partierna borde gå framåt och jag insåg att det mest var MP som kompromissade vänster medan rött i stort sett stod stilla. Resultatet blev därefter att MP antagligen förlorade väljare i den "gröna mitten"  och förpassades till att bli ett "grönt vänsterparti". Om det nu var detta som var målet?