Agenda partiledardebatt uppdelad i dueller.
Annie Lööf mot Jonas Sjöstedt (jobben) Solklar pedagogik från Annies sida om att för att hänga med måste en arbetstagare utvecklas precis som arbetsplatsen eller företaget. Det som gällde innan "sist in först ut" är inte lika enkelt idag.
Jag som aldrig fick chansen på 19 år gående på försörjningsstöd undrar vad det är för fantomer som lyckas få fast jobb och långa anställningar. Hur gör dom?
Jag sa upp mig själv 1987 från 14 år på Monark i Varberg livet lekte på den tiden men det var då det. Idag hade jag ALDRIG vågat säga upp mig utan inväntat det feta avgångsvederlag några av mina arbetskamrater fick några år senare när företaget var i kris.
Det var på en läkares inrådan jag sa upp mig. Jag hade fått magsår och han rådde mig att byta jobb annars kommer ett magsår som brev på posten.
Jomen tror många det hade jag god nytta av att jobba tills kroppen sa ifrån när jag går i pension. Jojo 291 kr från AMF och skatt på det ger 200 kr i månaden.
Jag fick god hjälp av Arbetsförmedlingen på den tiden och under ett års tid pröva på olika jobb med bibehållen a-kassa som var ganska förmånlig.
Efter det började jag på Komvux gick där i fyra år. Toppenperiod bra klasskamrater och tog studielån och hade CSN-rabatt och gratis lunch på en skola.
Sedan beredskapsjobb kortare kurser fram till 2001 i olika perioder och en ettårig datautbildning naturligtvis med förmånlig ersättning a-kassa eller motsvarande som Försäkringskassan betalade ut.
Sedan hamnade jag på något som kallades Warbeco ett uppsamlingsheat för dem som hade svårt att komma ut på arbetsmarknaden. Efter nio månader med 40 timmars arbetsvecka kastade de ut mig.
Jag förlorade a-kassan och sjukkassan och hamnade hos socialen med försörjningsstöd. Det var ättestupan och slutet på mitt arbetsliv.
Jag arbetsprövades under 7 månader på ett ställe som kallades KLARA 2011-2012 och sattes på digitaliserfolkbokföring. Det kallades arbetsträning om jag klarade att vara på en arbetsplats.
Ersättningen som utgick var försörjningsstöd medan andra som var där fick a-kassa eller ersättningar och hade med AF eller FK att göra. Jag hade en arbetsmarknadsekreterare som dagligdags satt på socialbyrån.
Efter två och halvt år med överklaganden sökte jag sjukersättning hos FK men lyckades aldrig få någon
De som har fast jobb ska vara glada men gladare blir nog alla dem som söker fast jobb och då kan det inte finnas bromsklossar i vägen. Idag är jag lycklig att inte tillhöra arbetslinjen längre som ålderspensionär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar