"Att regera i en minoritetskoalition är ett tröstlöst uppdrag. Först ska två partier med rejält olika utgångspunkter kompromissa med varandra. Sedan ska de hitta stöd från ytterligare två samarbetspartier. "Skillnaden mot förra mandatperioden var att det fanns en uppgörelse att först gjorde regeringen upp S+MP sedan fick V komma med förslag de ville ha med i budgeten.
Därefter .gällde breda uppgörelser där V kanske fick vara med men oftast flera allianspartier som skulle hålla över valet.
Denna gången är det inte inte lika lätt. V ska hållas utanför istället är det januaripartierna C och L som genom ett 73 punktsprogram vill ha igenom sina godbitar. Dessutom är det ingen rödgrön majoritet i riksdagen varför S och MP måste luta sig högerut.
Decemberuppgörelsen har ersatts med en januariuppgörelse.
MP vill hävda att regeringen måste vara enig men glömmer att riksdagen kan köra över regeringen. Formellt sett blir då regeringen en adminstration som ska genomföra andras politik.
Miljöpartiet är ett idélöst parti
Miljöpartiets roll är ofta att blockera eller att förslag ska "utredas" men lägger sig så nära S att det är de som drar nytta av det i opinionen.
De har utsett M och SD som huvudmotståndare och gjort sig själva till det renläriga godhetspartiet. På lokala och regionala nivåer saknas ofta profil. Allt är koncentrerat vad som händer i regeringen.
Riksdagsgruppen som är tämligen liten känns ganska anonym. De har till uppgift att lotsa igenom överenskommelser som är satta någon annanstans än i utskotten.
Språkrören är båda ministrar och representanter för Löfvenska regeringen mer än de är representanter för ett livaktigt idéparti. Ofta hörs Alice Bah-Kunkhe borta i Bryssel kommentera svensk inrikespolitik. Per Gahrton numera grön senior ekar ibland till på fb eller i debattartiklar.
I avsaknad av årlig kongress är det partistyrelsen och förtroenderåd som väger tyngst. Ibland dyker ett gäng upp som kallar sig ordförande på lokala nivåer som egentligen är en administrativ uppgift men i avsaknad av tyngre politiska uppdrag uttalar sig även i politiska frågor som lokala språkrör.
Någon större medlemsaktivitet har inte märkts på ett tag avslappnat som ger gemenskap och mervärde. Mycket tynas bort då allt överskuggas vad som händer i regeringen.
Kan mirakel vända Miljöpartiets kräftgång?
Eftersom inga större skogsbränder syns till, ingen supertorka och ingen direkt stekhett sommar har klimatfrågan det stora esset för MP blir det träget tråkigt arbete att harva på med andra frågor.
För att MP ska kunna lyfta krävs att de får upp sina frågor på den politiska agendan. Att media nappar brett och lyfter partiet. Men inte genom desperata hot om att lämna regeringen för det kommer de inte att göra.
De skulle aktivt kunna verka för att ungdomar får större utrymme i den politiska debatten. Att utrikesfödda känner sig behövda och också gör dem politiskt aktiva. Frågan är om Miljöpartiet har intresse av det som är ett akademikerparti tillhörande etablissemanget och som fjäskar för näringslivet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar