< div id=”header ”>< / div>

söndag 7 juni 2020

Vägen till ett nytt riksparti för 40 år sedan var främst Per Gahrtons verk !


När Per Gahrton skriver i DN blir det lätt hans egen version. Men jag bloggade redan för tio år sedan när Miljöpartiet fyllde 30 år om detta.

"Miljöpartiet fyller 30 år (19 september 2011) och Birger Schlaug har sin historia om detta. På den tiden var jag en flitig insändarskribent i lokaltidningen HN som tyckte allt om allting men var inte medlem i något parti. Bara gamla gubbar tyckte jag och stela inför den problematik jag målade upp och framför allt mossiga. Hade gjort en del som nattlig tidningsutdelare, fött upp grisar och jobbade då på cykelfabriken Monark där jag tjänade uppehället. Tyckte inte jag passade in i nåt parti utan hämtade lite här och var. Blockpolitik då var förlegat för mig då politik ändå bygger på att någon kompromissar sig samman för att nå resultat."
"Den gröna rörelsen har utvecklats sen dess men frågan är om jag inte saknar två grenar i det svenska miljöpartiet som några år efter bildandet lade till "de gröna" i partibeteckningen. En självständig bas som bygger upp lokalsamhället hur man kan leva och verka och en större globalitet i synen på att vi verkar där vi befinner oss men jorden är vårt arbetsområde och då är det inte arbetslinjen som är huvudsyftet med politiken utan social samvaro, kulturell mångfald under de ekologiska ramar som gäller."

När jag läste Per Gahrtons artikel i DN för 40 år sedan gick jag så småningom med i aktionsgruppen för bildandet av ett nytt politisk parti med allt det förde med sig. Jag var ganska ung då och hade ingen politisk erfarenhet alls.

Det hela låg mest på idéplanet och i Halland där jag fortfarande bor handlade det om att organisera sig och få med fler intresserade med en obefintlig budget och med hela etablissemanget mot oss. I början blev det mest Gahrtons parti då han var den största kändisen och givit ut böcker som jag med förtjusning läste.

Partiet hade några redan bildade lokalpartier typ enfrågepartier som anslöt sig. MP hade från början en prägel av att tillåta dubbelanslutning till lokala partier. Vilket främst gällde då många och talföra medlemmar var med i Stockholmspartiet.

Jag själv hade i två val röstat på Fria Demokraterna i Varberg men de ville ha kvar sin särställning att inte vara bundet vid ett visst parti. Ursprungligen var de själva en utbrytning från Socialdemokraterna med en egen profil.

Jag fick FD (Fria demokraterna) att iaf samarbeta med Miljöpartiet i regionvalet 1982 på en gemensam lista. Lokalt var det kärvare då MP istället i Varberg 1982 gick ut med egen blank lista med 3 namn som ändå fick 1,1 % av rösterna.

Inga kommentarer: