Min farmor eldade med ved hade aldrig någon elektricitet indraget och en transistorradio med batterier för att lyssna på nyheter och gudstjänst. Hennes kommunikation var en vanlig telefon indragen för att kunna kommunicera med omvärlden. Hon bodde i en faluröd stuga med vita knutar som var vanligt förr.
När de drog in oljepannor hos grannarna några kilometer bort fortsatte hon envist med sin vedeldning. Sopor kastade hon som bränsle in i vedspisen och eldade upp eller matavfall slängde hon i en hink fylld med vatten ett tiotal meter i en grusgrop.
Hon motsatte sig också sopkärl för hon hade inga sopor det fanns inget behov av detta. Hon var född 1883 och gick bort 1979 den enda hemhjälp hon fick var städning en gång i veckan att lyfta ut trasmattor och fixa golven på äldre dagar. Det var oftast någon av grannfruarna i Krogsered som ställde upp och kunde tjäna en slant.
Bara en bit gick Harsprångsledningen en jätteledning som min fruktade drog åskan med sig som en åskledare. Men också överförde ström från norr till söder då i form av vattenkraften. Hon hade aldrig gillat kärnkraften men hennes partier var på den tiden moderaterna och folkpartiet som ville ge människan största möjliga frihet och trygga för att människor skulle sköta sig själva med grannsamverkan.
Tyvärr när hon gick bort kunde ingen ta över lantstället där jag tillbringade en hel tid av min uppväxt när hon gick bort. Min kusin köpte ut oss tre bröder på pappas sida vilket gjorde att vi då trodde att vi behöll stället inom släkten.
Det visade sig sålt några år efter till en skåning som var intresserad av en jaktstuga inte långt från småländska gränsen.
När människor idag ojar sig för oljekris, klimathot, kärnkraften och andra välfärdssjukdomar så var min farmors oro främst för att det skulle gå bra för hennes barnbarn. Hon hade ändå varit med om en hel del genom åren. Bland annat i ett Sverige som var neutralt under två världskrig och klarat sig bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar