UR Bengt Johansson ordförande i Kommunisterna Varbergs tal
"Den reformistiska Socialdemokratin har förstört den arbetarrörelse vi hade. De har dödat den - med svek, judaspengar och bedrägeri.
De har suttit ner vid de rikas bord genom decennierna och gjort upp. De har gjort den svenska fackföreningsrörelsen till en tandlös tiger, toppriden av uppköpta ledare som tjänar 10-falt, 100-falt mer än dem de är satta att företräda.
Och mellan skål och vägg har de gjort upp med överklassen, decennie efter decennie.
De har förrått vårt värn, vårt SKYDD mot överklassens omätliga girighet, de har dödat oss som klass genom att göra sönder, förstöra våra organisationer. Det ENDA värn och skydd vi hade.
Och nu står vi här, nakna och förrådda medan förrädarna sitter på fina gods med miljoninkomster och fantasipensioner.
Och i vår nakenhet, vår gemensamma nakenhet inför övermakten, ser vi välfärden – som vi vanliga människor har jobbat ihop till, och som vi vanliga människor är i så stort behov av, erodera, försvinna, bit för bit. Och våra barn och ungdomar, som vi gett vår kärlek, som vi älskar och, gläds med, och gråter för....som vi ger våra liv för att de ska kunna leva i ett bra samhälle....
Detta samhället, det giriga, där den starkes rätt går först, där den svage går under, där de små rösterna förblir ohörda....
Ett samhälle där vår samhällsklass, arbetarklassen, osynliggjorts, hunsats, av de knastertorra byråkraterna inom socialdemokratin, hunsas av överklassen, och topprids av dagens medelklass i storstadskärnorna, de som talar om för oss på tusen och ett sätt att vi inget vet, att vi inget kan, att vi inte vet vårt eget bästa...
Detta är vad vi lämnar över till dem, våra ungar...
Vår oförmåga till solidaritet, vår blindhet inför det som skett och fortsätter ske med vårt samhälle och våra livsvillkor....
Vår oförmåga....blir våra barns arv, och straff.
Men jag säger er.
Att solidariteten...är inte död, känslan för vad som är rätt och fel....är inte död. Den bor i oss alla och den väntar på att få sitt uttryck. Den väntar, troget på oss alla, dig, och mig, att befria den. Men den kan inte befria sig själv, den behöver HJÄLP. Den behöver DIN och MIN hjälp för att slita sig loss från det förlamande gastkramande grepp de kapitalistiska livsförnekarna har tagit.
Fråga dig själv...vem vill DU vara?
Väjer du undan? Böjer du ryggen? Låter du oss dö?
Eller står du tillsammans med oss.
För Livet!
För solidariteten mellan människorna!
Mot egoismen – FÖR det gemensamma, solidariska!
Jag vet vad jag väljer - alla dagar i veckan, i alla celler i min kropp.
För rättvisa
För socialism
För livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar