Ett miljöparti som orienterar sig som maktparti vill ha fans inte medlemmar !

Läser en blogg med blogginlägget: "Hur stort inflytsnde skall statsråd och riksdagsledamöter ha i en grön partistyrelse" som Birger Schlaug skrivit.

"När fyra statsråd och tre riksdagsledamöter ingår i partistyrelsen. Och partistyrelsens arbetsutskott domineras av statsråd och riksdagsledamöter. En tanke som varit totalt främmande för grönt tänkande tidigare."

Lite historia: (ur Birger Schlaugs blogg)

•Den aktionsgrupp som förberedde bildandet av Miljöpartiet 1981 arbetade inte minst med organisationsfrågor. Maktkoncentration måste förhindras.

•Vid det partibildande mötet antogs stadgar som förbjöd mångsyssleri – bland annat att riksdagsledamöter inte får sitta i riksorganisationens organ.

•Förtroenderådet antog våren 1982 ett PM som skickades ut till alla lokalavdelningar etc. I inledningen skrivs: ”Miljöpartiet har kritiserat de traditionella partiernas sätt att bedriva politik och vi har nu kommit till en punkt där det är av största vikt att vi lyckas leva som vi lär. Vi måste få fram politiker som människor kan känna förtroende för och vi måste skapa en fungerande interndemokrati”.

•Regler infördes om att alla kandidater till partiets olika organ ska redovisa vad man står i olika frågor och i vilka frågor de ”eventuellt har någon annan ståndpunkt än partiprogrammet”. En av grundarna, Inger Paulsen, skriver i boken Nu kommer Miljöpartiet: ”Tanken med detta är att det skall vara möjligt för väljare och partimedlemmar att kontrollera att den förtroendevalda håller sina löften”. Dessutom skulle förtroendevalda ha rapportskyldighet till partimedlemmar för att dessa ”lättare skall kunna kontrollera hur de sköter sitt uppdrag”.

•Att stadgar är viktiga för att upprätthålla interndemokrati påminde Åke Askensten om i ovan nämnda bok: ”Att arbeta för mer demokrati hos andra är inte alltid detsamma som att tillämpa den i den egna verksamheten”.

•Språkrör infördes först efter det att partiet funnits i tre år. Således valdes de första – Per Gahrton och Ragnhild Pohanka – 1984.

•Själv valdes jag första gången till språkrör efter valet 1985 och satt fram till valdagen 1988 då vi kom in i riksdagen. Språkrör fick inte sitta i riksdagen. Eftersom både jag och Eva Goës inte var språkrör längre – Anders Nordin och Fiona Björling tog över efter valet – kunde vi båda blir riksdagsledamöter. Efter några år återkom jag som språkrör, denna gång tillät stadgarna att rör fick sitta i riksdagen.

•Först 1994 infördes en partistyrelse i MP som tidigare haft fyra separata utskott: politiska utskottet, förvaltningsutskottet, tidningsutskottet och stadgeutskottet.

Efter att ha läst ovan när jag själv tillhör Miljöpartiets tidiga historia och ser hur MP fungerar i min egen kommun är det frapperande att det finns de som redan har makt i den lokala MP-styrelsen. Det finns tre kf-ledamöter eller ersättare i styrelsen. Endast en person har inga lokala externa förtroendeuppdrag.

Sedan kan man som MP Kungsbacka gör som inte sitter i maktstyren gradera människor efter "tid och ork". MP Kungsbacka är trots avsaknad av synlig makt ändå den lokalavdelning som tycks fungera bäst trots detta och som fungerar enligt originalet som MP var tänkt att fungera.