Byggnadsnämnen i Varberg har som jag ser det åstadkonmmit en kulturmiljöskandal genom att inte agerat rätt i ett ärende som diskuteras mycket i Varberg. Det är handläggningen av den s.k. Heijlska villan. Numera kallad "synvillan". Här nedan publicerar jag expertisens debattartikel i HN som borde varit ett av underlagen innan Byggnadsnämnden i Varberg fattade sitt beslut.
Som länets och kommunens anlitade expert på kulturmiljövård och det byggda kulturarvet, vill Kulturmiljö Halland här ge sin syn på den uppkomna situationen.
Beträffande Heijlska villan; låt oss till att börja med konstatera att denna byggnad är markerad med rivningsförbud i detaljplanen från 1995: q1, Byggnad av väsentligt kulturintresse, får ej rivas eller förändras.
Det som uttrycks i planen är med andra ord mycket tydligt och långtgående: Man vill försäkra sig om att en byggnad med mycket högt kulturhistoriskt värde bevaras för framtiden genom att varken stomme eller fasad får rivas och att denna därtill inte får förändras.
Som framkommit, vilket Kulturmiljö Halland redan i februari uppmärksammade, har dock den anrika byggnaden i allt väsentligt rivits. Det som här byggs upp kan inte betraktas som något annat än ett nybygge, oavsett om detta till utseendet skulle påminna om Heijlska villan. Därmed följer detta bygge, menar vi, inte heller detaljplanen.
Kan man då inte hävda att det som nu ska byggas upp på platsen, kan bli likvärdigt med originalet?
Svaret är nej. En byggnads kulturhistoriska värde är till största del dess värde såsom källa till historien. Ett grundläggande begrepp inom byggnadsvården är därför autenticitet, det vill säga äkthet, tillförlitlighet och ursprunglighet. Autenticitetsvärdet är förgängligt och kan endast bibehållas genom varsamhet och respekt för originalmaterialet. I plan- och bygglagen uttrycks detta bland annat i 8 kap 17 §: Ändring av en byggnad - - - ska utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden.
Heijlska villan var en både tidstypisk och unik byggnad. Det tidiga 1900-talets påkostade träbyggnadskonst fick här ett nedslag i engelsk villastil utan motstycke i Varberg. Den byggnad som nu uppförs, med betongstomme och underjordiskt garage därtill – om än med detaljer hämtade från det ursprungliga huset – blir även om viljan är god just en ny byggnad, inte Heijlska villan!
Gamla byggnader kan ibland behöva genomgripande renoveringsinsatser, vi bebyggelsesantikvarier har stött på det mesta i den vägen. Enligt vår erfarenhet handlar en lyckad restaurering inte främst om stora ekonomiska insatser – som i vissa fall är nödvändiga – utan mer om djup kunskap och respekt för byggnadens förutsättningar liksom om lämpliga byggnadsvårdsmetoder.
Förutom tillvägagångsättet finns frågetecken kring kommunens hantering av ärendet. Det förefaller rimligt att denna utvärderas. Det tycks bland annat som att en helhetssyn har saknats i handläggningen vilket gjort att de kulturhistoriska aspekterna kommit i skymundan. För att undvika en upprepning bör den byggnadsantikvariska kompetensen och rollen stärkas och tydliggöras tidigare i byggprocessen.
Fallet Heijlska villan, ställer viktiga principiella frågor. Hur behandlar vi vårt byggda kulturarv? Ett scenario där olika kulturbyggnader riskerar att ersättas av kulissartade konstruktioner bör väcka starka varningsklockor för alla vänner av god byggnadsvård. Det fåtal K-märkta byggnader som finns bör vårdas och bevaras efter sina egna förutsättningar.
Curry Heimann
länsmuseichef
Erik Rosengren
kulturmiljöchef
Charlotte Skeppstedt
tf avdelningschef
Kulturmiljö Halland
Björn Ahnlund
bebyggelseantikvarie
Kulturmiljö Halland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar