Ja är vi beredda att förändra vårt levnadssätt eller står en elefant i rummet?
Läser forskaren Stefan Laestadius i SvD debattartikel och citerar nedan.
"Den nya berättelsen måste sträcka sig långt bortom diagrammen över nötköttsätandet, bilåkandet, flygresandet, och prylköpandet. Allt detta måste halveras inom kort – men hur gestalta en framtida välfärd där mycket är annorlunda och, inte minst, genomsyrat av ett kretsloppstänkande som innebär mycket mer än att bara övergå till elbil?"
Ja hur ska detta gå till? Sverige är just det nya Mecka för flyktingströmmen från Syrien. Nu kommer ju alla för skyddsskäl och från skräck och elände men det är kanske hos dem vi ska börja? Svensken i gemen är alltför lånegirig, karriärlysten och individualistisk och vill inte ändra speciellt mycket på sitt levnadssätt.
Men vi får inte gå in i "kolbitarfällan".Har inte nån majoritet så då kan vi inte ändra på något som MP säger om kolbiten. Frågan är kan vi ändra på oss själva först eller är hela samhället uppbyggt på arbetslinjen, karriär och låna?
Mycket är trögrörligt och mycket handlar om att glida med. Ska det göras något så får det vara piska rejält eller morot som ställer om rejält. Sedan hänger naturligtvis en del på en själv också. Men jag är lite eller rättare sagt mycket pessimist. Att ingenting ändrar sig självt utan kamp, hårt slit och att kämpa.
Forskaren pekar på rätt saker. Vi kan inte bara förlita oss på tekniska lösningar de är också nödvändiga. Vi måste anpassa oss själva för att leva i ett kretsloppsamhälle. De politiska beslutsfattarna finns inte idag som gör det. Då skulle deras deras riksdagslön bara vara hälften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar