Tankar kring opinion och valrörelse!

Förankrat landmärke

Entydigt finns det nu ett entydigt försprång för rödgrönt gentemot alliansen i opinionen. Än har inte valrörelsen börjat riktigt på allvar, alla listor är inte satta och det finns tid för överraskningar.

1) Alliansen har varit mästare på att hämta in förlorade försprång och nödvändiga stödröster har lyft partier hotade av spärren.2) S har ett valmaskineri som inte V och MP har och det skulle inte förvåna mig om styrkeförhållanden "normaliseras" inom det rödgröna blocket. SD finns i en annan division men om inget annat inträffar lär de få in skickligare politiker än vad som var fallet 2010.

Vad ser jag inom främst MP? Jag ser en helt ny partiledning vilket kan slå åt två håll. Dels att föryngringen i partiet, feminiseringen kommer att skrämma bort skäggiga gubbar framför allt på mindre orter som inte känner sig hemma i MP. Å andra sidan ser jag en yngre framfart som lättare behärskar sociala medier men kanske inte har det djup som krävs i gröna ideologiska frågor men i övrigt lätta att ha att göra med.

Motpolen i det NYA MP är ju framförallt SD. De fanns ju inte förr men är ett skynke som är ett måste att vara i motsatsställning till. I synnerhet kampen om att vara tredje största parti kan bli intressant. Får SD den rollen kan vi lätt räkna ut vilket enormt politiskt inflytande SD skulle få att kunna besätta poster.

I någon mån tror jag faktiskt äldre än yngre har mer av "SD-åsikter"

i sig medan yngre har en betydligt fastare hållning att de bara ska hållas kort. För MP:s del KAN det innebära att istället för rödgrönt gå in i samarbeten med alliansen i lägen där rödgrönt blir för kort. I annat fall inte bara släppa fram enbart S utan själva ta på sig maktroll om än i minoritet typ Västra Götaland.