Kvinnor kan om de är beredda att offra sig för politikens hårda värld!

80% av världens parlamentariker är män

Det framstår som alliansens ledargarnityr har en lite svårare väg fram till valet än rödgrönt. Dessutom är kvinnorna de som är svårast att övertyga om självklarheten att ha en färdig åsikt idag om parti fast det egentligen bör vara enkelt vilka som är "kvinnovänligast". I förlängningen innebär det att männens partier S.M och SD bör sitta säkrast "så här är det och så ska det förbli". 

Som lokalpolitiker är det inte kön som kanske ska vara det mest primära. Det är närvaron att komma på både förberedande möten och de möten som det ska representeras. Uthålligheten att fullfölja uppdraget under hela mandatperioden. Rapportering inför partifolk och utåt till väljarna vad man sysslar med än att bara infånga arvoden och sitta av möten.

Om väljarna tror att alla på lägre nivåer är några slag mini-Fredrik, mini-Stefan och på kvinnliga sidan mini-Åsa eller mini-Annie så kan det bli fel både vad gäller det mesta av egenskaper, personlighet och vad som orkas med. Kanske finns en förhoppning att alla ska vara som "förebilden" men få är det.

Politiken idag på lägre nivåer är mer krävande än många tror. Det krävs uppoffringar både vad gäller familjeplanering, att pussla med jobb och studier, att sovra bland intressen, att ha en planeringskalender, att möta folket, att vara beredd på obehagliga telefonsamtal eller råka ut för att få diskutera politik när man vill vara anonym.

Klarar alla det? NEJ det gör de inte. Dessutom krävs ett minimum av sakkunskap ,att begränsa sig och vara insatt för börjar det ta emot från början är frågan om man ska kandidera över huvud taget. Det som kanske är allra värst är att man ska förhandla och kompromisser kanske är mer kvinnligt än manligt. Dock kan det innebära att kvinnor ofta men inte alltid sätts i underordnad position än män då de lättast ger med sig när det gäller. Inte minst med tanke på uppoffringarna i övrigt som måste åsidosättas om det ska satsas på politiken.