Politik är inget för dunungar när det blir åka av - det gäller av vara hård som flinta!

Det här med att gå in i ett parti, kämpa för sina idéer för att sen ge upp och gå vidare skriver Veronika Engelmann om här. Vi är nog många som från och till lämnat, kommit tilbaka och ja lämnar igen. Denna gången var det S det handlade om men kan lika gärna vara vilket som helst av de "maktbärande" partierna.
Hur mycket ska JAG eller den ändra sig för att "partiet" gör det. Det handlar om öppna och dolda maktkamper för att nå makt och dessvärre använda den för egen karriär någon annanstans för de som gått längst i hierarkin. De som håller fast vid sina "idéer" hamnar oftast ute i periferin eller placerars på listor som radikala alibin helst så de inte kan kryssas in och "ställa till det".

Politik handlar annars om att kompromissa och bilda team och lag. Det är därför extra viktigt att det finns klara regler och kriterier så det inte styrs av inflyteserika personers makt att "vända" en demokratisk församling. Den som"äger" makten vill oftast ha den informellt och nedskrivet så lite som möjligt bara styrande person har det formella inflytandet.

Ibland bildas särskilda AU:n, utskott eller något annat diffust för att kringgå att slippa "besvärliga personer". I kommunpolitiken vet vi att mindre partier måste bilda allianser, uppnå vissa mandat för att få insyn i nämnder eller kommunstyrelese där mycket delgeras från tandlösa fullmäktigen.

Då är det lättare att hantera frågor om öppenheten och insynen görs tillsammans med andra som kan lägga upp spelplanen sedan. Dessvärre är S och Alliansen i de flesta delar ganska överens och de som ser S som något slags "vänster" gör det bara i retoriken för i praktiken inte så stor skillnad. För övrigt gäller det nog vänster i MP och Vänsterpartiet också. Rättning höger är vad som gäller när det ska göras politik i praktiken.