Politik är de möjligas konst för både blå, röd och grön!

Det här med maktkonstellationer kan diskuteras före och efter val. Jag tycker De Gröna i Norge har en kul poäng trots borgerlig flertal trots att de själva inte blev "vippeparti" ändå resonera som om de vore det. Det gäller att hitta den grönaste konstellationen i visst parlamentariskt läge där det riskerar att inte bli så och med en majoritetslösning där man själva kan spela en roll.

Läser ofta om socialdemokrater som vill allianspartner på den borgerliga sidan och öppnar för samarbete. Att dels få det egna partiet så starkt som möjligt innebär att vara tydlig från början med vad man vill i vissa lägen efter valet.

Det räcker inte att ge väljarna mandat att välja det bästa alternativet. De vill säkert veta hur man hanterar vissa parlamentariska lägen. Ett delikat läge som bla. tyska SPD hamnat i då de blev "vågmästare" då Merkel inte fick egen majoritet. Det största partiet har alltid ansvar att söka majoriteter och efter ett val oftast söka position att verka blocköverskridande.

Jag vill också komma in lite på vår ödesfråga kärnkraften där det finns oppositionskrav att avveckla kärnkraft, bygga förnybart och allt det där. I Varberg kommer vi nu kanske att öka effekten på Ringhals 4 och det innebär liksom när man stängde Barsebäck att påfrestningarna ökar på de kärnkraftverk som kommer att bli kvar. Detta trots en omfattande vindkraftsutbyggnad i landet och med ytterligare ambitioner.

Att hitta en lösning på energiproblemsproblematiken borde vara en blocköverskridande fråga där ingående parter tar sitt ansvar och inte vältar över till Strålskyddsinstitut och domstolar att avgöra. Samma gäller klimatfrågan att uppnå 2graders-målet. Brutet ner till hushållen en omöjlig uppgift då konsumtionen hela tiden ökar. Här behövs blocköverskridande tankar inte hur vi ökar konsumtionen genom jobbskatteavdrag utan hur detta dämpas.

En sak är dessvärre att öka skatteuttag på kommun- och regionnivåer då skola, sjukvård och annat angeläget baseras där och är beroende av statsbidrag om det inte går att höja. Sedan uppkommer ju alltid en rättviseaspekt där någon aldrig blir nöjd. I synnerhet inte väljaren i mitten som vill vara både röd, grön och blå tänka på sig själv men tycker alla andra ska vara solidariska.