Opinion drivs bäst underifrån men partierna är stöpta i samma kakform!

Läser att Aftonbladet tänker starta en artikelserie om de nya folkrörelserna. De etablerade partierna fungerar med sitt PR-maskineri, en del är åldrande organisationer som på sin höjd slukar upp det som en gång var folkrörelser. Att gå med i ett politiskt parti idag är ett vågspel då de inte ens har plats för alla som vill vara med. Du ska stöpas in i ett kollektivt maskineri där minsta avvikelse riskerar att bli en notis i media och vi ska underordnas och inordnas i särskilda system byggt från ett kollektivt beslut nånstans.

Facebook sägs vara passande för de mesta och flesta opinionsyttringar och kan delvis hålla med. Här går vi inte ut i masdemonstrationer direkt som skakar makten utan gnället går via facebook. Twitter har fastnat i nån slags böjelse att ständigt och jämt ventilera invandrare och kvinnosyn och det blir en smula jobbigt då allting ska tas på största allvar med sina 140 tecken.

Idag stigmatiserar media oftast vad som är politiskt korrekt genom rubriker, publicerande av allehanda opinionsundersökningar som tas som intäkt "vad folket tycker". Ibland har jag frågat mig om folket tycker nånting och om det inte är väldigt få människor som tycker väldigt mycket, väldigt ofta och som har partiska intressen i partier som oftast tycker så?

Vad ger det att vara med i ett politiskt parti om man inte har position i det ja uppdrag av något slag. Ingenting vill jag ha sagt vad gäller de etablerade drakarnas partifavoriter. Att som jag blogga i det oändliga är ganska tröstlöst i längden om jag ska upprepa utspel från drakmedia, partimegafoner, opinionsundersökningar och annat om jag inte utgår från min egen värld och bjuder på mig själv.

Möten kan ske genom olika slag. antingen på nätet eller utanför nätet fysiska möten med likasinnade. Jag finner att inget utesluter det ena eller andra men tror att vi får olika bilder hur en människa egentligen är. Det finns sidor som aldrig kommer fram, tankar som inte ventileras som stängs inne. Vi har byggt en tillvaro att det är experter som ska uttala sig, nischade politiker som drar stråken och vad blir kvar då tjänstemän i organisationer eller topputbildade där har mer insyn än vad jag har?

I bästa fall en drivkraft att komma vidare, att göra det bästa av tillvaron men i de flesta fall skiter folk i politiken, väljer andra kanaler på tv:n, spelar spel, ägnar sig åt familjeangelägenheter och låter sig glida med i mängden för det blir enklast så. På något sätt tycks vårt s.k. demokratiska system ha nått världens ände med allt teknik, globalisering och vi ägnar oss åt det som är nårbart eller förströelser där vi kan fly bort. Är det inte i naturen får vi ta det på facebook. De innovativa lever i storstaden och planerar för vår framtid.