MP från oberoende aktivistparti till tillväxt- och lärarparti

Om tillväxten gjort att arbeten rationaliserats bort så lovar politiker NYA jobb genom att dela på dem. Det är ju fullt sjå med att ersätta de jobb som finns för de bortrationaliserade och dessutom har vi en fri arbetsmarknad i Europa. Är det DEM vi ska dela VÅRA jobb med? I så fall är ju utanförskapet status quo för få av dem här hemma lär bli aktuella om det handlar om "arbetsdelning" med en lön att leva på och inte till viss del genom bidragslösningar.

Det utlovades när miljöpartiet i sina förarbeten för framtagande av nytt partiprogram att vissa målkonflikter skulle undanröjas. En målkonflikt är om man ska sätta sig i en regering efter valet 2014, om inte vilken regeringsbildare som anses vara det grönaste alternativet? I förra valet satte MP sig ett det rödgröna knät i en blockpolitik som upplöstes och känner jag mina papperheimare rätt är det riktning vänster som är huvudfåran.

Den finanskris som råder i Europa kan inte göra att något land står oberört. Vi har också en kris om tillväxtens kris där vi borde bygga upp lokalsamhällen som bas istället för att som nu vara beroende av marknader som inte fungerar, politiker som understödjer med skattemedel som hamnar godtyckligt och där allting är antaganden, prognoser och osäkerhet.

Politiker och delar av näringslivet ser gärna storskaliga jätteprojekt som motorer för att få igång tillväxten. Det har vi prövat ett antal ggr byggande av kärnkraften, Öresundsbron och JAS-plan. Jag nämner sådant där MP tidigare varit klara motståndare men så så småningom accepterat utvecklingen när väl frågorna är avförda från den politiska dagordningen.

Dagens miljöparti försöker mer och mer ta en plats att konkurrera som skolparti att utmana folkpartiet inget fel i det men där går man i motsatt riktning än vad som gäller för en hel del av oss andra. Lärarnas status ska höjas, lärarna ska få högre löner, lärare prioriteras i budgetar. Vi andra ska rustas, göras anställningsbara och anpassas in i arbetslinjen. En linje som alla riksdagspartier idag företräder för att uppnå högre tillväxt, välfärd och som bygger på tävlan mellan människor, nationer och företag.

Egentligen finns två orsaker till detta: kraven och villkoren har förändrat hela samhället. Idag KRÄVS utbildning för att vara något i arbetslivet mot att förr då man fick jobb lätt genom kontakter och det fanns en hel del att välja på.Kraven på kvalitét i utbildningar har skärpts och lärarlegitimation efterfrågas för nu är det utbildning som gäller för alla. Förr var utbildning högst något frivilligt ifall man ville sikta högre och lärare kunde tas från helt andra yrken än "läraryrket" slutprodukten var ju ändå någon som FICK eller HADE jobb i någon form. Idag finns inga garantier för detta. Då kallades det man fick ut för LÖN nu går många på bidrag eller är till viss del beroende av bidrag som saknar adekvat utbildning.

Om jag vill bli något så är det att vara människa veta lite om mycket men helst ha närhet till vissa som jag kan lita på. Någon gång kunna resa, byta miljö för att få nya intryck. Träffa många olika typer av människor och kunna gömma mig i min egen tänkarlya ströva obekymrat i naturen eller påta i en rabatt. Om arbetslinjen kallar på mig ska jag ställa kraven inte politiker som bara tänker på sin egen karriär, storföretag eller maktpolitruker jag aldrig har träffat. Som väljare kan jag avgöra en del men jag är inte enbart valboskap vart fjärde år med en "in blanco" röst. Jag vill känna delaktighet också mellan valen det känner jag inte inom dagens miljöparti..