Tankar om den heliga blockpolitiken och om MP:s roll i den!

Inför nästa val finns det säkert de som vill byta block. Jag menar då inte väljarna utan partierna som vill ingå i en maktkonstellation men de ska väl känna sig uppvaktade först kan jag tänka. Annars kan det gå som i Kalmar där centern väljer S och V.

Det finns allt läge att tro att S och M gör ALLT för att stoppa ett blocköverskridande samarbete som bygger på framgångar för SD. Det innebär i det borgerliga fallet (alliansen) att få med sig MP, i S-lägret att fånga över något av de mindre borgerliga partierna.

I torrdiskussionen mellan valen sitter dock partierna stilla i blockbåten och inga trender visar på några större avsteg så länge Alliansen är ett riksalternativ och så länge rödgrönt bildar någons slags splittrad opposition inom ramen för en S-regering och däremellan ställer SD till det med trassel.

Miljöpartiet som de senaste månaderna fått se sig passerad av SD som tredje största parti i opinionen och är ett klart andrahandsval hos många väljare ska inte känna sig säker på att det är de som föredras i första hand hos partierna i övrigt. Det beror på hur man handskas med sin roll att gapa för mycket, vara oklara i sin egen politiska framtoning eller visa sig vara dåliga förhandlare när det gäller.

SD behöver inte förhandla alls men underskattade krafter finns inom andra partiernas led och jag vet själv hur snett ett val på riksnivå slår rätt igenom där det gäller att befinna sig i rätt parti men befunnit sig  fel lokalt och regionalt. Det finns också efter 2010-års lokala och regionala framgångar där MP ökade mandat och förtroendevalda om man förvaltat makten rätt eller om det sliter på politiker med ansvar och om det innebär påfrestning gentemot väljarna. Vanligt är också att det som på riksnivå blir en tendens att största partiet där MP ingår samarbete är de som tjänar mest på detta samarbete!