Hobbitarnas land - ett ideal för oss som vill drömma oss bort!

Dagens filmskapande ger oss reslust. Kanske att skapa oss frist från den bostadsbubbla som skapats och kanske spricker ganska snart. Varför inte tll hobbitarnas land som många skulle se som en pittoresk idyll med får och gröna ängar långt från storstadens pendlingsstress och hysteri.

Om nu trenden går mot en allt mer superurbaniserad tillvaro där inslag av grönt ska vara ett teknik- och ständigt uppkopplat teknikberoende går människans natur det motsatta hållet. Tillbaka till rötterna, till naturen, det ursprungliga. Inte den hårda exploaterande landsbygden som är uppbyggt på symbios med den hårda staden utan lever sitt eget liv.

Får mig att tänka på min farmor som levde ensam i en stuga utan el och med jordkällare sittande på en enkel pall i Krogsered i 50 år tills hon blev 96 år. Mest i sina tankar, pysslande framför vedspisen, några hönor, utedass och den växtlighet som fanns att odla potatis. Skogen med lingon och svamp.

Samhället trängde på med bekvämligheter men där fanns alltid något att göra för en liten pojk som jag tillbringande alla somrar från den oroande larmande staden med allt utbud. En telefon, en transistor och en fotogenlampa kom jag ihåg den första månlandningen. Så fjärran fråpn min farmors stuga man kan komma.

Sängen jag låg i var också min fasters innan hon flyttade till centrala Malmö. På väggen hängde en bonad med handelsmän från Fjärran Östern som hade varor på kameler och färdades för byteshandel genom öknen. Tänk vad fjärran från dagens tillvaro byggt på olja och skulder. Att vara nöjd med sitt men ändå få drömma sig bort.