Vi som lever i vår egen värld och på nätet!

Att bli sedd, att bli lyssnad på , att bli respekterad och att bli älskad har inte alla den förmånen. I bästa fall kan man bli hatad för den man är, ser ut eller har gjort. Det viktigaste är att inte hamna i bortglömdhet och självisolering utan ändå vara delaktig i samhället.

Vi har också en kod att tystnad och ensamhet är något bra. Därför inbegriper vi inte någon i onödan i gemenskaper. Hellre då anonym reklam i de mesta sammanhang. Det är det som ska synas inte människan som tar emot den blir till ett objekt inte ett subjekt.

När många nu tar avstånd och sörjer i ett nabo-land och vi alla med sympati finns med glömmer vi ofta att många av oss inte var lyckliga innan denna händelse som inträffade i Oslo. Under de första timmarna innan vi visste vad vi fick veta var det terror som diskuterades och att ett regeringskansli i Oslo blivit angreppet. I det TYSTA pågick en annan händelse som var ännu mer förödande som avledde uppmärksamheten. Människans känslor kan förledas av medias fakta men i efterhand kan vi fråga oss. Hur kan vi förhindra vansinnesdåd samtidigt som vi lever i världens enligt all statistik mest välbärgade och lyckligaste länder?