Melonpartiet tar sats!

När Birger Schlaug för drygt tre år sedan bloggade om regeringsalternativen som två poler på samma utvecklingsväg var jag benägen att redan då vara skeptisk till att göra upp före valet i för många frågor gentemot alliansen. Att miljöpartiet nu försöker konstruera en grön budget i ett läge där rödgrönt inte har större styrka än vad S ensamt haft i tidigare val är ett försök att att inte helt tappa tilltron hos alla dem som inte vill vara sosse light..

Men vad säger då "sosse light"-väljarna? På något sätt saknas trovärdighet att göra för stora avsteg från rödgröna överenskommelser. Lars Ohly vakar som en hök när S eller MP trampar högerut och flirtar ihop sig med alliansen men glädjer sig väl? när SD vill aliera sig vänsterut.

På något sätt har miljöpartiet och S för den delen hamnat i för stort sällskap. Att vara beroende av SD och dessutom alliansen vid ratten. Eftersom de ändå kör samma väg i tillväxtpolitiken kanske det är bra om miljöpartiet funderar på vad som är grönt. För just nu liknar politiken en smet där väljarna fortfarande ser miljöpartiet som ett blockparti och SD framstår som ett vågmästarparti utom i dess centrala fråga invandrarfrågan som undanröjts genom uppgörelse mellan MP och alliansen, Vad är 10% vänsterväljare värt om det inte är för att likt melonen vara röd inuti. Det avslöjas säkert framöver hur mycket melon miljöpartiet är. Det finns gula också.