Tvåpartisystem och grön elitstruktur?

Efter att läst en ny trend i politiken som börjar forma sig efter valet ett tvåpartisystem enligt Peter Andersson i sin blogg med låt oss säga ett rött starkt alternativ och ett flexiblare grönt på ena planhalvan och ett konservativt och ett liberalt på den andra planhalvan. Enligt Synovate  som publicerats i Expressen visar att vi kan vara dithän i alla fall som trendmätare. I kommuner och landsting är det i stort sett bara de två stora som syns i media med ansvarsposter och miljöpartiet och folkpartiet som bihanget.

En mer spännande blogg har Jimmy Sand utvecklat i Vilka är målen för den gröna politiken? som huvudrubrik i strötankar och sentenser. Jag rekommenderar att läsa hela blogginlägget då det annars rycker undan helheten.
Vad som kommer att bli problematiskt för miljöpartiet framöver är att det har sin tyngdpunkt i den vänstra planhalvan oavsett hur partirepresentanter profilerar sig att försöka fånga in väljare som sneglar åt andra hållet. Väljarna uppfattar INTE partiet som ett parti mellan vänster och höger. Att miljöpartiet har uppgörelser med den borgerliga sidan ses mest som att pragmatiskt nå bästa resultat för sin politik.Makten ligger i dagspolitiken med tyngpunkten åt mittenhöger.

Vad som bekymrar mig mest är att miljöpartiet inte tycks ha starkare basverksamhet vad gäller rikspolitiken. Mycket av språkrör- och partisekretarediskussion, framtida politik är koncentrerat kring storstäderna och mycket svårt för landsorten att följa med i om man inte är internetfreak. Någon reguljär satsning har inte gjorts att medlemmar ska gå in på sina avdelningars respektive hemsidor som ofta är dåligt uppdaterade utan det är facebook och Gittan som körs fram som forum för debattlystna. Detta kräver viss teknisk skolning och blir ett ensamprojekt för dem som inte har bollplank i sin närhet.

Kontentan av detta är att om detta fortsätter utvecklas miljöpartiet att fortsatt styras från en elit baserad på riksdagsgruppen och partistyrelsen med ett antal aktiva politiker men utan någon nämnvärd medlemsaktivitet. Det finns annat än politiken för medlemmar att gå på om ingen lyssnar och de inte får uppdrag. Tvärtom kan man fråga huruvida det finns intresse att rappportera mer än hos högaktiva och de som är mest påpassade kanske bara i en styrelse. Att gömma sig i ett lag och en grupp låter bra. Då får "någon annan ta det anvaret".

På sikt måste miljöpartiet lösa detta problem då även klyftan växer mellan de som strömmar till som nya medlemmar och makthavare också differensen mellan de gamla och äldre då åsiktskillnaderna ökar med åren i MP. Varför bildades annars gröna seniorer?