Partiledarvalet inom S har blivit en utdragen process och namnen skiftar ideligen. På något känns det som S vill köra ett eget spår och inte upprepa misstagen att än en gång göra sig beroende av V och MP. Hela trenden i politiken har annars varit mer moderat, mer grönt och mer oberoende brunt. Jag förmodar att den som blir S-ledare vare sig upprepar Persson eller Sahlin. Det behövs förnyelse och tyvärr blir det en förnyelse i ett modernt liberalt tillväxtsamhälle med något slags välfärdsstuk om S-partiet ska tas på allvar. De finns tradition att utifrån styrkeposiition som största parti spela ut samtliga partier för att sedan välja vem man gör upp med. Möjligen var Persson bäst på det men den nya ledaren måste kunna vara lite mer modern. IT-samhället kräver att ledare också är medveten om de snabba svängningar och den kommunikation som sker där.
På den gröna planhalvan där Gustav Fridolin anger tonen i debatten framstår han som en tillväxtanhängare som ligger i samma division som den blivande S-ledaren vem det än blir. Det finns också signaler om en riktning i utrikespolitiken som ger en mitten av S-MP ett försteg.. Folkpartiet framstår som ett högerliberalt parti som inte känns fräscht i utrikesfrågor annars har jag haft respekt för deras hållning att driva fri-och rättigheter för människor i tredje världen och höjning av fattiga länders levnadsstandard. Men att samarbeta med diktaturer, lönedumpning och att ensidigt vara Israel-frälsta är inte min grej. Handel är bra men löser inte demokratiproblemen om det inte finns mer av det i de länder vi har handelsförbindelser med. Återstår centern om de förändrar rejält i toppen i den riktning som pekar på ett större samarbete med S och MP.
På den gröna fronten framstår Joakim Pihlstrand-Trulp som den mest aktive. Det finns inga tilrättalagda ställningstaganden som sneglar åt riksdagsgruppen eller partistyrelsen. Det är visioner, ideer och tilväxtkritik rakt av. Möjligtvis söker han stöd på kongressen och det är han väl unt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar