Miljöpartiet och ekonomisk trovärdighet!

För snart ett år sedan låg miljöpartiet på ungefär samma siffror som nu. Det höll inte i valet. Enligt min egen privata bedömning är det förhandsbeskedet att släppa fram vänsterpartiet i regeringsställning och att alltför omfattande kompromissat sig fast i ett rödgrönt samarbete där vänsterpartiet skulle ingå som var orsaken till att miljöpartiet inte kom längre.

Att bygga på ett nationalistisk snävt synsätt har Johan Lönnroth påpekat i Flamman angående Vänsterpartiets ekonomiska trovärdighet.

Enligt min mening var partiets ekonomiska strategi före kompromissen med S och MP orealistisk. Huvudfelet var bristen på insikt om att ”keynesiansk” politik för full sysselsättning har två sidor: Stimulans i lågkonjunktur och åtstramning när det går uppåt. V tog avstånd från den budgetsanering och det ”keynesianska” överskottsmål över konjunkturcykeln som skapade de starka offentliga finanser Borg och Reinfeldt nu skryter med (nu när alla verkar ha glömt att M motsatte sig överskottsmålet) och som V tidigare varit med om att förhandla fram. Genom detta blev det fritt fram för borgarna att jaga Sahlin på frågan om V:s ekonomiska trovärdighet.

Miljöpartiet tog ju ställning för rödgrönt med V och även om inte miljöpartiet har ekonomin som sitt specialområde är vi ett antal som anser att ekonomin också ska vara hållbar liksom det sociala nätverket och djur och natur i balans. De investeringar som måste till i byggande av energismarta bostäder, klimatsnåla transporter,nytt energitänkande och miljövänlig produktion som kallas omställning sker ändå inom ramen för det samhälle vi lever i nu.

Vad gäller investeringar bör de väl också vara hållbara över valperioderna och inte bundet till vilken majoritet som skiftar mellan valen. Kortsiktig ekonomisk politik bygger på konjunktursvängningar där ofta politiker använder siffror och bollar med för att bevisa vem som sköter AB Sverige bäst som numera ingår i koncernen EU. Något som är A och O i kommunerna att ekonomin ska vara i balans även om både miljöpartiet och vänsterpartiet ofta skriker efter ökade statsbidrag för att kompensera. De rödgröna var väldigt tydliga vid förra årskiftet att de minsann skulle öka bidragen till kommunerna och det pytsades tom ut på miljöpartiets hemsida i borgerliga Halland hur mycket kommun och landsting skulle få med en rödgrön regering i statsbidrag mer än alliansen. Plånbokspolitik för blivande landstings- och kommunpolitiker att skylta med varför vi skulle stödja rödgrönt. Snacka om att slippa ta ekonomiskt eget ansvar på kommun- och regionnivå.


Trovärdigheten att det är i EU-gemenskapen det händer är inte särskilt stor vare sig hos miljöpartiet eller vänsterpartiet. Partierna har motsatt sig alltifrån EU-medlemsskap, Euro och Lissabonfördrag och visar inte på vettiga alternativ vad som ska vara istället. Återstår halmstrået kronan hur länge det nu kommer att hålla. Andra tror att Euron kommer att falla men det pågår ett intensivt arbete för att upprätthålla Euron även om en del av svenskarna av egoistiska skäl inte tror på detta. Jag röstade själv för euro i den folkomröstning som var i Svetrige då partierna inte kunde lösa frågan och står fortfarande för den liksom jag var för att kärnkraften skulle vara avvecklad i år i en annan folkomröstning.

Vad vore modernisera Sverige utan stöd från andra  det "stora partiet" S alt alliansen och med samarbete med europeiska länder? Det är väl inte för inte miljöpartiet valt "regeringssamverkan" i regioner och kommuner eller är det bara för att snika åt sig poster för de som råkar finnas i position eller är det  är för bättre påverkan i de stora avgörande frågorna?