I Expressen tillkännager Gustav Fridolin att han gärna blir forward i det gröna laget. Tidigare har fyra damer tilkännagett att de vill bli respektive Mikaela Valtersson och Gunvor G Ericsson, Åsa Romson och Bodil Ceballos.
Gustav Fridolin får det tufft Han har stora förväntningar på sig då partiet sedan Birger Schlaug inte har haft någon manlig frontfigur. Det är som bekant Maria Wetterstrand som haft strålkastarljuset medan Peter Eriksson varit back-upen. De kvinnliga språkrören som kommer blir på något sätt ett steg bakom men jag tror att Mikaela Valtersson är den som drar det längsta strået bland de kvinnliga kandidaterna. Det bör dock finnas framträdande uppgifter för resterande då de är ytterst kompetenta i sina respektive områden där de kanske gör bättre nytta.
Gustav tillhör rätt generation att ta över. Det är i hans grupp miljöpartiet har sin starkaste väljarbas och det finns en hel hord av "coming men" och kvinns för den delen som kommer att finnas i hans närhet att han egentligen inte behöver något sidorör av något mer äldre. Själv tror jag att de måste trimmas in i ett nytt politiskt landskap där det inte ser ut som den blockpolitik vi är van vid. Snabba förändringar kombinerat med strategisk långsiktighet kräver av laget att hålla bakåt samtidigt som de måste contra och fatta snabba beslut.
Det måste ges utrymme för människor, företag och regioner på andra delhalvor att arbeta på samma sätt. Spelreglerna bör läggas så att vi inte kan sitta och vänta fyra år om val inte blir det önskade. Det kommer att krävas mer ansvar, egen kreativitet och handling snarare än att förvänta sig stordåd av kommande språkrör. Det blir språkrör i tiden snarare än i striden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar