Självfallet kan det skilja i landets kommuner men för mig framstår Ilma Repaluu (S) som en större rödgrön landsfader än andra rödgröna. I landets tredje stad finns en väl sammanhållen rödgrön majoritet vilket inte är fallet i liknande större kommuner i landet. Därför ett bra riktmärke.
Det som kännetecknar de rödgröna i Malmö är att de har samarbetat hela mandatperioden. Tyvärr har så inte varit fallet i min egen kommun där de rödgröna befinner sig i minoritet. Däremot känns det igen att alliansens majoritet i Varberg inte vlll höja skatten och inte ha några nedskärningar. Turbulensen i Halmstad är att de minoriteten (rödgröna) bara för något år sedan ville höja skatten skatten med 1.18 och nya besked lämnas på tisdag hur man nu vill ha det.
Det känns friskt att i Malmö håller de sig till kommunal politik medan i Varberg som exempel var det i stort sett bara rikspolitik som diskuterade i kommunfullmäktige senast vilket fritar kommunpolitikerna att ta ett kommunalt ansvar. Optimist eller pessimist kan man vara både i fullmäktige och utanför fullmäktige. Jag förbehåller mig att vara realist och "inte sälja björnen innan den är skjuten" som nr 3 på miljöpartiets kommunala lista. Det är val i höst och jävligt tråkigt att sitta på läktaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar