Läser i SVD en intressant ledare av Sanna Rayman om bloggosfären här. Partibloggar sluts sig samman i portaler och Politometern här är kanske den mesta kända och besökta just nu. Att socialla medier spelar roll är helt klart sedan partierna gått in i facebook, uppmuntrar bloggar och använder twitter.
Frågan är om det blir förenklad propaganda och nya drev. Att ta en ledare eller artikel från de stora mediadrakarna och safta till med en stunsig kommentar ger publicitet men ger de någon djupare substans.
Finns det sedan en partistämpel och ett namn som har sin försörjning genom partiet ifrågasätter jag ofta trovärdigheten. Jag själv är grön bloggare och står som kandidat på tre listor. Men jag har inte min försörjning, utrustning och kostnader för min blogg baserat på detta. Jag kan kalla mig en fri oberoende grön bloggare som kan AVSLÖJA och FRAMHÄVA i den utsträckning jag själv önskar.
Min blogg är ett kartotek, en sökmodell och en slags dagbok där jag kan gå tillbaka och se vad jag själv tyckte var viktigt vid en viss tidsperiod. Det är således intressant om jag föjer upp, står fast vid eller ändrar mina egna åsikter. Det ger en möjlighet för utomstående granskare att följa mig som kandidat fram till valet om man så önskar. En kandidat på den absoluta gräsrotsnivån. Det gör inte alla politiska bloggare vill jag lova.
Läs mer i bloggen i bloggen om Makt &Media här som tar upp spridningen och användningen av sociala medier .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar