I Varberg finns Nordens största kärnkraftsproduktion (Ringhals) för att tillgodose energikraven i samhället. Miljöpartiet bildades mycket på dels kring oviljan att ingå i det taktiska spelet kring kärnkraften och en annan samhällssyn.
Den som följer Miljöpartiet idag hittar sannolikt inte mycket av detta med vare sig skarp kritik mot kärnkraften och det samhälle det redan fört med sig. Genom åren har partiet anpassats för att passa in i maktens korridorer på gott och ont.
PÅ 90-talet förde vi diskussioner inom det röd-gröna samarbetet i Varberg att släppa fram en förstudie angående slutförvar i Varberg. Jag och Kaj Berntsson (S)-rådet menade att det var nödvändigt att vara solidarisk med att genomföra en kartering för ett så bra underlag som möjligt kring slutförvarsmetoderna. I synnerhet som vi själva tillät kärnkraftsproduktion i vår egen kommun. I övrigt överlät vi allt detta till rikspolitikerna inom våra partier att bestämma resten.
Icke sa Nicke! Centerpartiet utnyttjade läget och gav mig kritik att göra uppgörelser med (S). Strax därefter kom det en jordbävningsskalv och vi kom överens om att där ramlade den poletten ner. Inte minst hade jag stenhård kritik från miljöpartister internt som kallade mig svikare.
I dagsläget har effekten sedan dess höjts en antal ggr på Ringhals, kärnkraftsproduktionen i Sverige koncentrerats mer och mer till vår kommun och mängden avfall ökar hela tiden. Jag kan inte acceptera denna ansvarslösa utveckling att avfallsfrågan också blivit en tävling mellan Oskarshamn och Östhammar om slutförvaret medan Varberg tittar på och producerar mer och mer kärnkraftsavfall. Detta avfall transporteras med Sigyn till CLAB i Oskarshamn och är tänkt att hamna i Östhammar för slutförvar. Har vi löst slutförvaret? http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/karnkraft/article551111.ece NEJ!
2 kommentarer:
Hej Pierre!
För över 30 år sedan gav samhället kärnkraftsindustrin i uppdrag att lösa avfallsfrågan. Av den anledningen bildades Svensk Kärnbränslehantering AB. Sedan dess har det både forskats och teknikutvecklats samtidigt som det gjorts förstudier och platsundersökningar. Nu har vi kommit så långt att vi har en plats som vi vill bygga slutförvaret på, och vi ser att vi någon gång kring årsskiftet 2010/2011 kommer att kunna ansöka om att få bygga förvaret. När vi har lämnat in ansökningshandlingarna är det upp till samhället, genom miljödomstolen, Strålsäkerhetsmyndigheten och i slutändan beslutsfattarna, att avgöra om SKB har gjort sin hemläxa. För att svara på din sista fråga: Fram till dess att SKB får tillstånd att bygga förvaret finns det, i formell mening, ingen lösning på slutförvaringen. Men vi känner oss mogna för prövning, och tror på både vår metod och den plats vi valt. Läs gärna mer om SKB och det svenska kärnavfallsprogrammet på www.skb.se
Mvh, Jimmy Larsson-Hagberg, SKB
Kan vi inte gjuta in det i koppar??? ;) ;) ;)
Skicka en kommentar