Funderingar kring framtida infrastruktursfrågor i Halland och MP:s roll i politiken!

Efter många års bedrövelser så har borren ÅSA gjort tunneln under Hallandsåsen färdig. Det betyder att tågkapaciteten kan öka fram till Varberg sen är det som vanligt igen dvs enkelspår. Då frågar jag mig hur smart det är i en stad där bommarna går upp och så går de ner?

Nu är visserligen Varbergstunneln för dubbelspår under planering och vi har stickspår upp till Borås. Men den stora satsningen där är en snabblinje till Göteborg. Då frågar man sig vad som händer med Viskadalsbanan som är elekrifierad men har konkurrens av busstrafik vad gäller persontransporter. Ingen som vet, ingen som vet.

Efter att vågmästarna S sagt nej till att storsatsa på Halmstads Airport är även flygplatsens framtid oviss. Kan ju vara bra att minska inrikestrafiken och kortare flygningar men i praktiken innebär det att några större flygplatser får en större betydelse i framtiden.

Det intressanta i Halmstadpolitiken är annars att MP sitter i en femklöver tillsammans med allianspartierna.Men i centrala frågor typ om det ska satsas lokalt på flygplatsen är det splittring inom båda de traditionella politiska blocken. Där V-MP-C bildar en slags motallians mot KD-FP-M och där vågmästare blir S (SD och SPI oklara i sin uppfattning).

För övrigt kom MP:s samarbete med femklövern i Halmstad till efter att SPI som samarbetat med alliansen blivit för spretiga och ska vi säga ger ett omodernt virrigt uttryck i frågor som faller inom allmänpolitiken. SD vill man inte se i vågmästarställning och trots en fungerande opposition före valet 2010 i rödgrönt fick MP erbjudande att ingå i en femklöver med poster och politik att man inte kunde tacka nej.

Att S i Halmstad bekänner färg i kommunpolitiken innebär inte att femklövern är splittrad mer än i de frågor de själva lämnar utanför samarbetet. Men det ger mer utrymme för att se annat än traditionell blockpolitik när väl gröna frågor kommer på tapeten som inte är vänster-höger.

Det finns också en tydlig tendens att när MP kommer in i en allians typ Halmstad verkar det som C automatiskt blir grönare. Iaf grönare än S. Därför tror jag att det vore bra med följande utveckling.1) att MP på riks återgår till en inriktning där de kan spela ut de traditionella blocken i en mittenposition 2) gör en större ansträngning att få upp de gröna frågorna på den politiska agendan där man själva har en konsekvent ställning.

Huruvida detta återstår att se vet inte jag.Men i dagsläget sitter MP fast i en gnällopposition i händerna på S då man själva lagt sig vänsterut och låter S ställa agendan vad som är politiskt korrekt att diskutera för dagen. Möjligtvis för att konkurrera med Jonas Sjöstedt om rödgröna väljare men vore det inte bra att fiska lite bland alliansens ev. gröna väljare istället? Lika dödsdömt är trianguleringen på S villkor där man gärna vill ha in FP på sin sida och MP snällt hänger på och leker tysta leken. I den rollen ser jag hellre C som ändå har en landsbygdsbas. Men klarar storstadsfixerade MP det? Det verkar vara röstmaximering som gäller snarare än grön maktpolitik.