Vad jag förstår klarar vi inte kriser i Sverige ännu mindre krig. Krishantering bygger på myndigheters förmåga att samarbeta men hur är det med dialogen medborgarna emellan? Umgås man inte med grannar dagligen är det lika med noll.
Ska vi samla alla äldre och handikappade uppe på sjukhuset liknar det snart Gaza. Ingen ska inbilla mig att det gäller att samlas i en källare det behövs någon form av ledningsfunktion som är trovärdig.
Vi klarar idag inte av skjutningar sprängningar och illdåd utan att samhället havererar. Gäller att hitta orsaker och låsa in förövarna. Saft och bulle räckte ett tag men nu krävs hårdare bandage. Vart tog föräldraansvaret vägen.Själv växte jag upp i en kristen tradition och i en trygg skola där bus var oförargligt. Familjen skolan och kompisar var min trygghet jag tydde mig också till den äldre generationen.
Jag har svårt att lita på hur samhället fungerar nu då de flesta flyr problemen och undantar sig personligt ansvar.
1 kommentar:
Bra Pierre du har nycktrat till du med sedan du var med i MP.
Skicka en kommentar