När miljöpartiet kom in i regeringen 2014 fick de chansen att på allvar påverka klimat och miljöpolitik på alla nivåer. De hade stort självförtroende och förutom ministerposter makt på region och lokala nivåer.
Att målet var att göra Sverige som ett grönt föredöme ställde stora krav som tyvärr inte följdes upp hos MP som streamade sin interna organisation och blev alltmer toppstyrt.
Det var makten till varje pris och partiet inte bara åderlåtet. Det blev alltmer egotrippat. Huvudsyftet att göra Sverige grönt ersattes med att vara mest mot SD som parti.
Problemet är också att MP inte skulle indefinieras i något av de traditionella vänster och högerblocken utan skulle pressa båda sidor att göra verkstad av grön politik på båda sidor.
Nu har det skärpts till sig ordentligt att klimat och miljöpolitik inte är något som miljöpartiet har monopol på i svensk politik. Det finns gott om utmanare som kan svara för sig.
Det kommer inte ens att räcka om klimatfrågan kommer upp på plats 1 bland väljarna för partierna är förberedda. Dessutom är klimatfrågan något alla partier måste ta hänsyn till då det handlar om en ödesfråga.
Miljöpolitiken är oftast lokalt betingad och inget parti vill väl offra miljön i onödan. Eftersom mycket av politiken likriktas är det svårt att peka ut områden i landet som är mer belastade än andra.
Istället handlar det om att kompensera sig mot miljöpartiets politik. Höga elpriser, höga bensin och dieselpriser, omställningar till ett grönare samhälle.
Mycket av problematiken kom i dagen när det visade sig hur beroende vi var av Cementas kalkutvinning på Gotland och när ett beslut om slutförvaring av kärnkraft närmade sig. Nej det går inget vidare för miljöpartiet som parti men de kanske inte behövs längre?

1 kommentar:
mycket bra analys...
Skicka en kommentar