Det är nu fem år sedan fullmäktigegruppen i Miljöpartiet Varberg stötte ut mig ur sin grupp.
På ett kuppartat sätt kallade de ett möte som hölls efter ett annat möte de som ingick i fullmäktigegruppen undantag mig. Jag kände inte till mötet och var alltså inte kallad och kunde reservera mig.
Det olustiga i sammanhanget är att samma personer som ingick i kf-gruppen samtliga också tillhörde styrelsen lokalt.
Nu bar det sig inte bättre än att väljarna förpassade miljöpartiet ut ur kommunfullmäktige i valet 2018. Tre av personerna stod kvar på listan som saknade förtroende för mig och förpassades själva ut i kylan.
Frågor som ställs om jag gått med i något annat parti?
Nej jag har fortfarande inte funnit något parti som välkomnar mig och kan idag inte kallas "politisk vilde" utan sökande efter alternativ som tar vara på människor.
Partierna idag fungerar på en politisk marknad där det saknas systemkritiker. Det är lojalitet med rådande system som belönas inte att tycka olika är bra.
Miljöpartiet som fortfarande sitter i regeringen är etablissemangskramare och utpräglade karriärister.
Det märks inte minst i språkrörsprocessen där det finns personligheter men sammantaget lutar det åt "business as usual" att sopa gamla konflikter under mattan och att inordna sig i ledet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar