Min politiska framtid?

Min politiska framtid ?

Jag har haft som mål att engagera mig i ett parti för att kunna påverka inför nästa val. Det går inte att bygga på gammal skåpmat som gäller under innevarande mandatperiod. Dels håller jag inte med något parti idag att köpa hela paketet från 2018 varav en del hunnit bli inaktuellt.

Det handlar också om tre val. 1) Riksdagen 2) Region 3 ) Kommun där jag i samtliga val röstade på olika partier 2018 dessutom på ett fjärde alternativ i EU-valet.

Dessutom känner jag att jag vill ha bra företrädare som jag kan bollplanka med om idéer upplägg och hålla mig ajour om utvecklingen.

Eftersom jag var politiskt aktiv fram till 2018 har jag varit del i beslut jag själv tycker var ganska bra. Dels en storkonflikt lokalt inom Miljöpartiet som aldrig läktes. Miljöpartiet finns numera inte med i den politiska församlingen lokalt (Varberg) och kan betraktas som helt utslagna.

Mitt fokus är främst lokala frågor vilket inte betyder att jag har åsikter om globala, EU-frågor och rikspolitiken. Även regionala frågor intresserar mig.

Jag har haft en del trassel genom åren att genomgått en skuldsanering vilket begränsat mig, saknat jobb med inkomst vilket gjort mig beroende av försörjningsstöd och innehar i dagsläget ett socialt kontrakt vilket medför begränsningar och beskär mitt eget inflytande.

Att gå med i ett parti är främst att göra sig av med sånt som uppfattas som akilleshälar för min politiska trovärdighet. Jo jag VET väldigt mycket hur det är att tillhöra dem längst ner på skalan , att ta mig ur träsket och mindre av att klättra uppåt i partihierarkierna.

Men vi ska inte glömma att jag har facklig såväl politisk kompetens sedan tidigare. Prövat på lite av varje vad gäller yrkesområden men känt mig väldig motarbetad, missuppfattad och blockerad av samhället.

Under coronakrisen ser jag hur företag som riskerar konkurser och enskilda som förlorar jobb ropar på hjälp men vi var också på väg in i en lågkonjunktur. Vi kan inte heller leva på lån och kapa förutsättningar att bara kapa åt oss och köra på. Då kommer surdegen.

Under de förutsättningarna står jag mig ganska bra: Jag är skuldfri kräver inget stödpaket alls utan ser till att ha en lite buffert om samhället skulle braka ihop låt säga tre månader för något jag inte kan förutse. Det tror jag inte alla kan säga idag men jag kan det.