Betraktelse över varbergspolitikens förutsättningar och den torftiga lokala debatten !

Är det inte Sölvesborg så är det Staffanstorp som nämns av vissa partier hur hemskt det kan bli om inte styrena i dessa kommuner motarbetas.

I regel så är det kommunala självstyret ganska inringat av yttre faktorer med lagstiftning och regler som gör att avvikelser är sällsynta från "mainstreamen" av kommuner i landet. Det beror på var man själv bor och vad man själv ser är viktiga frågor och hur den politiska kulturen ser ut lokalt.

Som exempel kan jag ta Varberg som i över 20 år haft moderat ledning i ett alliansstyre. Någon gång ihop med SPI och en annan gång med Miljöpartiet. Båda ramlade ur kf efter valet 2018.

Det som ändras är oftast storleken på ingående partier i alliansen som förändrar styret i kommunen. Det finns inte mycket utrymme för något annat och lär inte heller bli så efter nästa val.

SD i Varberg gör inget heller för att locka över något parti på sin sida utan kör sitt eget race och inväntar något som de tror är vågmästarroll 2022. Förmodligen blir det som i Halmstad där S passivt släpper fram en alliansminoritet om den situationen skulle uppstå.

Återuppstår Miljöpartiet igen i Varberg?

I dagsläget ser det inte så ut efter nu snart ett års frånvaro från varbergspolitiken. De elva motioner som lämnades in före valet 2018 är samtliga snart behandlade av kommunfullmäktige och sedan finns inget kvar av forna MP.

När MP gick till val 2018 hade de en styrkeposition genom representation i samtliga nämnder, i budgetberedning och kommunstyrelsen och dess arbetsutskott, något enstaka bolag, två ordförandeposter och massor av partistöd. Det är en rejäl uppförsbacke som väntar där allting får börja om från början efter 30 år i kommunfullmäktige.

Själv tycker jag politiken i Varberg ter sig ganska tråkig för tillfället även om inte frågor som diskuteras är tråkiga. Men förutsägbara majoriteter blir ingen livaktig politisk debatt i kommunen. Fast saker kan förändras. Frågan är vem som ska göra det?