Om flöten och sänken och gröna obstinata skriver Birger Schlaug om i sin blogg. Intressant till det detta är att läsa alla vi som kom in under "Gahrton"-eran som Markus från Mark bloggar om.
Det känns inte riktigt som Miljöpartiet är vårat parti längre. I djup kontrast till de finska gröna som VÅGAR diskutera basinkomst/medborgarlön.
"Priset för fortsatta nedskärningar inom utbildning, hälsovård och social trygghet blir ohållbart högt, säger De grönas partiordförande Ville Niinistö.
– Vi är förnyaren som vill se en stark offentlig sektor, men modernisera den så att vi sparar.
De gröna vill testa hur basinkomst, också kallad medborgarlön, kunde minska byråkratin. Vänsterförbundet och Centern stöder idén, och i andra partier har det principiella motståndet försvagats, säger Niinistö."
Det finns också de som VÅGAR diskutera arbetstidsförkortning och hur vi ska förhålla när jobben försvinner.
"• Avvecklingen av arbete skyndas troligen på om man beskattar det hårt. Men vilka skattebaser kommer att finnas kvar om inkomstskatt och arbetsgivaravgifter tas bort och hur mycket kan de baserna ge? Räcker de åt a-kassa (eller medborgarlön) om jobben gradvis försvinner? Är en skatteväxling från arbete till produktion, energi, råvaror och konsumtion är kanske lämplig nu?
• Arbetskraft måste snabbutbildas för att ta sig an de arbeten som skapas under den tid de finns. Det kan bli en konstant pågående process för var och en att utbilda sig för att arbeta några år innan jobbet försvinner och man behöver omskola sig på nytt. Är högskolan redo att hantera det? (Kanske inte.)
• Det måste vara enkelt att skapa nya jobb när andra försvinner. Det innebär att regler måste förenklas eller tas bort. Vilka nya arbeten kan uppstå och vilka nuvarande yrken kan växa för att sysselsätta människor som friställs?
• Bör reallöneökningar växlas mot gradvis förkortning av arbetstiden? Begreppen heltid och deltid är meningslösa för yrken som avvecklas: man får väl arbeta efter individuella scheman beroende på det behov av arbetskraft som finns kvar. Löser arbetsmarknadens parter detta?
• Vad händer om jobben faktiskt försvinner på bred front? Är arbetsbefrielse något positivt och vad innebär en omställning till ett arbetsfritt liv? Kan vi behålla ett öppet demokratiskt samhälle när människor friställs?"
Frågan är vad gröna menar att nu har vi makten INIFRÅN och behöver ingen plakatpolitik när hela politikeretablissemanget är där med PR-maskiner, lobbyister och anställda långt in i partierna. Vad blir det av den gröna agendan då?
Där MP ena dagen stiger i SIFO för att man lyckats nå en överenskommelse som skär in hos sossarna nästa dag är ett mediokert regeringsparti som passerats av Vänsterpartiet i opinionen där folkpartiet blivit offside och riskerar ramla ur riksdagen.
Hur partierna anställer medvetet människor som professionaliserar det politiska landskapet ytterligare och därmed främjar sig från basen och rötterna där media spelar med att där det händer finns en pressekreterare att kontakta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar