I Göteborg är segregationen total. Jag är benägen att hålla med.
I förorterna är det status att tillhöra den svarta sektorn. Den som har lite vett i huvudet ser till att ta sig därifrån. De som ersätter kommer ofta som invandrare. Inte ens den första invandrargenerationen vill bo kvar längre.
Det hela började på 90-talet kanske någon säger...ja egentligen långt tidigare bostäder skulle ju finnas för dem som jobbade på SKF och Volvo.
Problem fanns tidigare men då var allt nytt och alla var i samma båt. Kulturer växer fram och tristessen.
Drömmar fanns någon annanstans att bli något men fan inte i en förort. Segregerat som det redan är och blandat med multikulti.
Jag är uppvuxen själv i en s.k. arbetarstadsdel (Brunnsberg Varberg)där det fanns industrier och arbetsplatser runt om. Det blev en naturlig integration direkt. Det var nära till stan och landet låg precis jämte. Lätt att få jobb under min uppväxt. Ingen direkt utbildning krävdes.
I storstäderna ligger områden typ Bergsjön, Lövgärdet och Biskopsgården. Många av den relaterade till att det fanns liknande jobb på de stora industrierna i Göteborg. Min pojk är uppvuxen sina första sex år i Lövgärdet.
Jag själv har praktiserat på en fritidsgård på Gårdsten känner till mentaliteten kring Angered. Mycket multikulti och jag var under de sex åren haft mycket kontakt med olika nationaliteter.
När industrierna fick svårt, när utbildningar började krävas, när industrier las ner hängde inte förortsfolket med. De blev övertaliga.
Många har hamnat i pysselsysselsättnings- Sverige snurrar runt på bidragslöner, många har fasats ut i sjukskrivningar till tidig förtidspension. Barnen vill inte gå föräldrarnas väg. De vill bli något och det blir man inte i dagens förorts-Sverige med miljonprogrammen som var byggda att serva industri-Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar