Många av de orsaker som Peter Wolodarski radar upp i DN beror som blivit "regeringsproblem" beror ytterst på socialdemokratiska partiet. Ett parti som helst vill ha makten själv och inte vill dela den med någon annan.
S har efter omständigheterna inte fattat att de är mindre än alliansen behöver partner som man FÖRE VALET kan diskutera ihop en regeringspolitik med inte bara att röstmaximera utifrån vad väljarna tycker. S går följdriktigt inte som tåget i opinionsundersökningarna utan ligger på lägre nivåer än valresultatet.
Att vara TYDLIG är inte bara att söka makten utan hur den också ska användas i realpolitik. Där är S van att söka majoriteter och besluten fattas i regel på S egna kongresser och organ som står dem nära.Ett är LO-borgen där den del av makten knuten där arbetarrörelsen har sitt säte.
Tradition är att S helst ser en motpart kallad "borgarna" och sina stödpartier något man aldrig tidigare behövt ta allvar. De bara finns där.
Nu har det politiska landskapet omformats inte efter S drömvärld när industrin står på topp med evig tillväxt som motorn för alla goda gåvors givare. Nya partier växer fram och S framstår som ganska stelbenta att forma sig efter ett nytt landskap.
Folk ska "sysselsättas", det ska investeras och byggas ikapp. Det som ändå inte blir något gjort ska stoppas människor i, alla ska ha gymnasieutbildning annars får de ingen riktig lön utan hamnar vid sidan om.
Nu säger jag inte att S ska frångå sin stelbenta ideologiska uppfattning men de måste lära sig att samarbeta. S har med nöd och näppe fått ihop ett budgetförslag med väldigt kort varsel förankrad i MP och V men knappast utanför den kretsen.
Felet i budgeten ligger knappast hos MP och V. De har ju aldrig tidigare räknats speciellt mycket att kunna ta ansvar i budgetsammanhang. De bara finns där med sina särkrav. Felet ligger hos S att man inte FÖRE VALET gjorde upp om stolpar med V och MP att kunna gå till val på. Det mest gemensamma jag kommer på är motståndet mot jobbskatteavdrag men det ville inte ens S återställa utan istället ge pensionärerna samma rätt till avdrag som de arbetande har.
Alliansen har regerat i åtta år och de kan rimligtvis inte rubba sin situation speciellt mycket bara för att M fick storstryk. Möjligen är det M som borde göra en ordentlig valanalys för att det gick åt skogen. De andra allianspartierna klarade sig hyfsat. De stora partierna i Sverige har problem. Det är väldigt bra för vitaliteten i vår demokrati.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar