I Halmstad har redan miljöpartiet kirrat listan men känner lite att de har mer struktur, gedigen uppläggning av det hela.Känner inte samma förtroende lokalt på hemmaplan. Nu kanske jag oroar mig mycket i onödan. Jag är egentligen i mindre grad intresserad var jag placeras på listan. Som nr 3 har jag lärt mig att man kan bli omkörd ändå när kryssen räknas.
Förra lokala listan 2010 togs i bästa gröna samförstånd i konsesus med öppen diskussion av alla som var med. Denna gången har jag en föraning därav min ångest om strid och kamp om varje plats iaf den öfvre halvan på listan.
Egentligen spelar det mindre roll då det sedan är kryssen som räknas och är ännu viktigare.Möjligtvis blir placering 1 och 2 säkra platser som kan räknas som medlemmarnas röster men sedan är det helt öppet hur väljarna ser det.
Jag vet inte om det kommer att bli strid om plats 1 och 2 i Varberg. Det återstår att se.Det finns taktiska skäl att inte strida i onödan. I vilket fall som helst är föreslagit en könskvotering som är bra på pappret men inte alls fungerat i praktiken under de fyra år som gått.
Strikt könskvotering innebär inte att jag skulle vara ersättare till alla fyra i kf varav tre var kvinnor. Det blev lite "fel" då jag blev förbikryssad. Jag skulle ju varit med från början var meningen. Men väljarna ville annat.
I första skedet tycker JAG det är viktigt med en kvinna i topp. Ursäkta mig men gubbtrion vi har i rödgrönt är just det en gubbtrio. Jag skulle INTE kunna ingå där och vill helst inte att någon annan från MP gör det heller. Jomen alliansen då? Jo de uppfyller IDAG kraven att ha hälften var som gruppledarkvartett. Hmm en kvinna till och det blir en majoritet av kvinnliga gruppledare.
Kanske är dags då att miljöpartiet visar vägen och sätter en kvinna i topp. Våga, vinn eller låta någon annan vinna? Nej jag törs inte se risken.Nu fick jag superångest!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar